Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Bov

Bov

Idag så berättade jag en historia om ett tillfälle när vi var yngre och spelade rollspel. Om den bästa bov jag någonsin hade skapat under våra tillfällen från det och fram till nu.
 
Det fick mig att tänka på att det finns nog en hel del historier där som jag har skjutit undan i allt arbete med mig själv och allt som jag har arbetat på under de senaste åren. En hel del historier som kanske till och med kan tyckas vara roliga för andra som inte är rollspelare. (kommer inte gå in på vad rollspel är utan det finns en riktigt genomgång här. Den behövs nog inte läsas för att hänga med på historien dock.)
 
Spelarna hade spelat ett tag och de två spelarna hade börjat blivit kända och duktiga inom sina respektive yrken. En av spelarna var en samuraj till yrket och genom att bara komma in i ett litet sammhälle fick en del hjärtan att smälta. En av de unga kvinnorna som blev förtjust i våran hjälte hade en hemlig beundrare som inte alls blev särskilt förtjust i vad som hände och började tänka ut hur han skulle få denne ur vägen.
 
I nära nog alla historier av den här typen så har boven flera personer som arbetar för denne eller en massa egenskaper som gör att denne skulle bli ett seriöst hot mot hjältarna. Men inte den här gången. Personen var en helt normal bonde, utan några stridsfärdigheter eller förmågor som skulle kunna var något som helst hot mot hjältarna. Han hade inte en massa vänner eller kontakter som på något sätt skulle kunna göra livet surt för dem. Han var inte speciellt smart, stark eller snabb.
 
Han var inte ond, men såg hur den han älskade försvann direkt ur hans grepp. Han hade aldrig en tanke på att skada den han älskade utan mer att få ut sin rival ur världen. Men det såg omöjligt ut.
 
Samhället låg långt ifrån civilizationen och det var ett kallt och bergigt område, där snön var ofta meterdjupt. Spelarna var nya i området och ingen av dem var särskilt duktiga på att överleva ute i vildmarken i sådana här otrevliga situationer och hade hoppet att få tag på en guide under deras äventyr. Tron i att hitta en frivillig var inte särskilt stor, med tanke på att deras tidigare guider inte överlevt särskilt länge och deras tacksamhet sköt upp i höjden av den unge mannen som kom fram och presenterade sig.
 
Han verkade vara så glad att bara få arbeta i deras närvaro och glädjen hos spelarna var hög.
 
Det första uppdraget var ett enkelt uppdrag och det gick ut på att hämta en blomma som skulle finnas ute i vildmarken. (minns inte varför de behövde den, men det är inte viktigt här.)
 
Guiden tog dem ut och efter ett antal dagar så kom de fram till en brant klippa och guiden berättade att där uppe så fanns blomman. De behövde bara klättra upp för den branta och kalla klippväggen för att få tag på den. Samurajen tog av sig rustningen och började den farliga klättringen uppåt. Samtidigt som den unge mannen backade undan en bit och innerligt hoppades att en olycka skulle inträffa. Att den så kallade hjälten skulle falla ner och att världen skulle kunna bli normal igen.
 
Men besvikelsen var stor när samurajen kom upp till toppen och plockade blomman från sin plats. När han var däruppe så såg han en mycket lättare väg neråt som inte syntes nerifrån där de var innan och han var glad att det inte alls var så svårt att komma ner.
 
Hade samurajen varit mer uppmärksam så hade han märkt fotspåren i snön där någon hade gått upp natten innan och planterat blomman på det svårtillgängliga stället. Hade han vetat mer om blommor så hade han tänkt på att blomman inte alls skulle kunna ha växt där uppe och att någon hade nyligen planterat den där. Men samurajer är inte kända för sina blomkunskaper eller uppmärksamhetsfärdigheter i det här rollspelet.
 
De reste tillbaka och den unge mannen var olyckligare än någonsin för att han hade kanske missat sin enda chans.
 
Tacksamt nog för honom så tog det inte lång tid innan det var dags ut igen och spelarna var igen så tacksamma över att den unge mannen frivilligt ville guida dem igen.
 
Den här gången så hade den unge mannen en ny plan. En bättre plan. Den här gången så skulle han leda dem till en plats där isen var tunnare och där de med sina rustningar och tunga utrustning skulle falla ner i en skreva som under varmare årstider skulle ha setts. En plats där han i vanliga fall aldrig skulle gå, eftersom området var fyllt med apliknande aggresiva kreatur.
 
Planen hade inte kunnat gått bättre och spelarna föll ner i skrevan tillsammans med stora mängder snö och is. Där nere var ett större underjordiskt område där flera av de aggressiva varelserna bodde.
 
Den unge mannen gick hem igen för att berätta den tråkiga nyheten om hjältarnas olycka och möjligheten att kunna trösta sin älskade.
 
När spelarna efter allt detta kom tillbaka segrande och genom sin magi hade läkt upp sig själva så var damen överlycklig och mannen helt säker på att han skulle bli dödad för det han hade gjort. Men spelarna trodde endast att deras guide kanske inte var världens bästa och var glada över att han hade överlevt. De frågade honom igen om han var redo att följa med nästa gång eller om han hade blivit skrämd över det som hade hänt.
 
Överraskad över allting så svarade den unge mannen att han skulle fortsätta arbeta för dem.
 
Men den här gången så bestämde han sig för att saken i egna händer. Han skulle försöka förgifta dem. Men utan några direkta färdigheter att tillaga gift eller tillgång till något livsfarligt så blev det växter som var någorlunda lätta att få tag på och som om de i större mängd eller under längre tid skulle vara dödligt.
 
Efter några dagar så började spelarna må lite sämre, men sedan så märkte den unge mannen hur de smusslade undan maten han gjorde åt dem och åt istället av sin medhavda proviant. Nu var skräcken så stor och den unge mannen visste att det var bara en tidsfråga innan de skulle ta slut på honom så han gjorde sig beredd för det sista och mest desperata försöket.
 
Han tog fram sin hacka för att döda samurajen under natten och hoppas att hinna döda dennes vän innan han själv skulle bli dödad.
 
När jag berättade för spelarna vad som hände och vem som gjorde vad så har jag aldrig sett dem så överraskade förut.
 
De hade inte märkt att den unge mannen hade planterat blomman på ett farligt ställe. De trodde aldrig att han hade lett dem in i skrevan för att de skulle dö. De märkte att maten gjorde dem dåliga och trodde bara att han var en väldigt dålig kock. De hade inte samvete nog att säga till honom detta för att de var rädda för att såra honom. Istället så smusslade de undan hans mat och tog sin egen istället.
 
De trodde aldrig att någon person som verkade vara så obetydlig skulle någonsin göra någonting liknande mot dem.
 
Jag har för mig att samurajen överlevde med nöd och näppe och den unge mannen hade ingen chans mot den andra spelaren. De tog sig tillbaka till samhället och fick reda på varför han hade gjort som han hade gjort.
 
Jag är så nöjd över det här tillfället för att jag lyckades totalt överraska spelarna med den här historien. Jag tror att de också var väldigt nöjda med allting.
 
Äventyren fortsatte, men den här boven sitter kvar i mitt minne mer än någon annan av alla de fantastiska och mäktiga varelser de eller jag någonsin har mött.
historia - roligt - rollspel