Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - december 2014

Hitta kärleken

Jag håller fortfarande på med att testa mig själv på internetdating.
 
Det är skrämmande och svårt. Särskilt eftersom jag tänker för mycket.
Jag har faktiskt lyckats skriva till några stycken och då huvudsakligen personer med en beskrivande text. Texten gör så mycket för att jag själv skall tycka att det skall finnas en bra grund att stå på. En liten information om hur denne är som person.
 
Det gör det lättare att hitta någonting att skriva om. Annars så kommer tankarna över vad jag vill veta och vilket som skall komma först. Kanske om man skall börja med de lätta frågorna om arbetet eller intressen. Men egentligen så är jag intresserad av insidan så mycket mera. Vad man gör eller vad man tycker om att göra känns ointressant utan jag vill veta mer hur man känner och tänker.
 
Jag vill veta allt och jag vet inte hur jag skall fråga om detta.
 
Jag har dessutom en massa förutfattade meningar om så många personer och känner mig fortfarande i underläge till dem. En massa tankar som hindrar mig om och om igen. Hur mycket skall jag våga berätta. Hur skall dessa ord tas. Kan jag skriva fastän hon inte vill ha någon äldre än 39. Det slutar mer och mer på samma sätt nu för tiden. Jag bestämmer vad jag vill och sedan skickar jag ett meddelande.
 
Avstånd känns också som ett stort hinder, särskilt eftersom jag ännu inte har bil eller körkort. Körkort är nog den viktigaste saken på listan just nu för mig. Det skadar aldrig att ha ett.
 
De hinder jag har framför mig här kommer att minskas, men som alltid så känns det som om tiden fortfarande inte är på min sida. Men just nu så känns det inte så hemskt bråttom.
 
Jag vet inte om jag kommer att hitta någon på detta sätt och jag är faktiskt väldigt tveksam, men ändå så är varje gång någon svarar att denna gång kanske det gäller. Att försöka göra någonting halvhjärtat känns inte värt någonting. Jag känner mig säkrare och säkrare hela tiden och jag väljer ut de som verkar vara mer passande för mig.
 
Skall väl bara sägas att jag bara skickat till tio personer sedan jag började den 17/11 och är inne varje dag och avväger om jag vill testa att skicka till någon ny eller fortsätta vänta på svar från en annan som jag skickat till.
framtid - förändring - hitta kärlek - kärlek

Självsäkerhet

Om det finns någonting mer i världen jag är mer osäker än min självsäkerhet så vet jag inte direkt vad detta är.
 
Vad självsäker är för mig är nog väldigt olika över vad det är för andra. Det är nog väldigt olika från person till person och exakt vad det gäller.
 
Visst så skriver jag väldigt mycket om mina rädslor och den avsaknad av kontroll jag har vid många tillfällen. Men ändå så finns det någon typ av självsäkerhet som lurar under ytan hela tiden. Självsäkerhet som finns där och fastän jag oftast inte tänker på den så blir den större för varje dag som går.
 
För några dagar sedan så började jag ordentligt att tänka på mina rädslor och hur mycket de har förändrats på senare tid. Jag är inte alls rädd på samma sätt som jag var förut, fastän jag inte mått så hemskt bra. Jag har under allting fortfaranade haft ett mål i sikte vilket fastän det varit oro inom mig ändå inte varit som riktiga rädslor.
 
När jag ibland är så säker på mig själv att jag får dåligt samvete. Att jag ibland har så höga tankar om mig själv att jag funderar på om jag skall vara lite mera ödmjuk. Att det ibland till och med är att jag tänker "skit i att vara ödmjuk, du är fanimig fantastisk".
 
Ibland så har jag tankar på att jag är bättre än de flesta och försöker tänka på att det är ok att tycka detta. Att alla borde känna så från gång till gång. Det är en skön känsla av att känna sig bäst på någonting. Även om jag vet att jag inte kan vara bäst på någonting så är det en känsla jag vill känna.
 
När går jag över gränsen till högfärd. Är det jantelagen som trycker ner mig igen och säger att jag inte skall tro att jag är någonting.
 
Jag tror att jag fortfarande är rätt långt ifrån gränsen och jag kan bli bra mycket mera stolt över mig själv och klappa mig på axeln över allt arbete jag har gjort. Att säga till mig själv att det här har du gjort jävligt bra. (har börjat svära mera, men jag tror det har med självförtroendet att göra, att våga lägga in extra starka ord när jag tycker att de passar.)
 
Utåt sett så verkar jag vara mycket självsäkrare än vad jag egentligen är. Jag tror det i alla fall. Jag spelar så väldigt bra.
 
Innåt är jag självsäkrare än vad jag någonsin har varit men jag har ingen aning om jag kan kallas självsäker. Finns det någon speciell gräns där. Jag tror inte det. Det kanske blir att jag kommer till den punkt där jag själv bestämmer mig för att nu är jag en självsäker man. Sedan om andra tycker jag är självsäker eller inte beror nog också rätt mycket på dem själva.
hantera rädsla - högfärd - jantelagen - rädsla - självsäker

Nya kläder

Idag var det dags för mig att köpa nya kläder igen. Min riktiga påbörjan av att försöka byta ut min garderob till någonting jag hellre vill ha på mig. Det var två månader och 23 dagar sedan jag köpte min första kostym och började mina planer att ändra min stil.
 
Jag var verkligen tvungen att köpa nya byxor, inte bara för att jag bara för att jag inte hade direkt så många par utan också för att jag sedan innan redan minskat i två storlekar och de andra börjar bli lite luftiga. Även skjortstorleken är en storlek mindre just nu och jag hoppas på att minska mera.
 
Idag för första gången i mitt liv (jag skriver så många gånger "första gången i mitt liv", men det stämmer nog varenda gång jag har gjort det, i alla fall vad jag minns) så gick det faktiskt riktigt bra. Visst var jag lite stressad, men det hade ingenting med klädhandingen att göra. Jag tyckte faktist om att vilja prova och se vad jag kunde ha för någonting nytt.
 
Det var en rätt skön känsla. Även om det fortfarande inte är någonting jag älskar så är det helt ok. Köpte tre par byxor, två skjorter, sex par strumpor än så länge. Det känns som en helt ok början, men kanske kommer att handla ännu mera senare.
 
Dock så kommer vi till den värsta handlingen sist. Finns det någonting som jag verkligen har stora problem med att köpa så är det underkläder. Jag vet inte varför just detta skall vara så stora problem.
 
Antagligen är det för att det känns så intimt på något sätt. Det är väl också för att om de inte skulle passa så klarar jag absolut inte att gå tillbaka med dem. Att spendera pengar i onödan är något jag inte alls tycker om. En stor orsak är väl också att eftersom jag egentligen är så orolig över min vikt och underkläder visar bäst vilken storlek jag är (enligt mina tankar) så kanske detta också ökar oron. Äsch, det spelar ingen roll varför jag känner som jag gör utan jag bara gör detta och det är en till sak jag behöver träna bort.
 
I alla fall så plockade jag ett flertal par och ställde mig i kön. Det var faktiskt riktigt hemskt och jag ville faktiskt så gärna gå därifrån. Men ändå så stannade jag kvar och handlade dem. Efteråt så drog jag ut rätt fort för att bara komma iväg, men i slutändan så är jag rätt nöjd.
 
Det har varit en bra dag och jag kommer nog handla mera innan veckan är över och jag lämnar stockholm. Jag borde nog bara för att träna, gå in och köpa lite mera underkläder. Det skadar väl inte av att ha ännu flera par av dessa och det är en svår situation som inte borde vara så svår egentligen.
handling - kläder - självkänsla - träning

Marco polo och drömmar

Efter att ha börjat att titta på den nya serien Marco Polo så har jag för en gång skull börjat fått lite problem med mina fantasier.
 
Problemet är för det första att jag tycker det är en riktigt bra serie. Men i sig har det bara varit bra, utan att jag också har mycket mindre medicin och mera oro i kroppen så har detta fått oanade problem.
 
Det var länge sedan jag dagdrömde så här mycket efter ha sett en serie. Detta är för att förut så mådde jag mycket sämre och dagdrömmarna var ett sätt att fly från verkligheten till en plats där jag hade full kontroll. Där jag gjorde så mycket jag ville och ändå kunde vara bredvid historien utan att påverka den negativt. Där alla personer respekterade mig på det sätt jag vill bli respekterad och även om det hände saker så hade jag förmågor att instinktivt reagera på rätt sätt.
 
Den tiden då verkligheten inte längre spelade någon roll och där även om jag själv inte var direkt i handlingen så hade jag egna mål jag arbetade mot och att de som var med skulle i slutändan vilja hjälpa mig frivilligt.
 
Idag så märker jag hur inlåsta min dagdrömmar är i sig själva. Det spelar ingen roll hur mycket jag dagdrömmer, de kommer ändå inte hjälpa mig. De går mer runt och runt än vad jag har trott, samtidigt som de sällan förändras någonting.
 
De är alltid väldigt lika och handlar så gott som alltid om samma sak.
 
Det känns som om jag har fått mera respekt i livet nu, än vad jag någonsin hade kunnat drömma om tidigare. De dagdrömmar jag får nu om att få respekt och bli lyssnad på av låtsas karaktärer får mig att glömma bort alla de riktiga människorna. Dagdrömmarna går runt och runt och kommer ingenstans.
 
På något sätt känns det som om dagdrömmarna i viss mån hindrar mig idag. Förut så hade jag inget hopp, utan då behövde jag dagdrömmar. Nu har jag hopp så kanske jag kan försöka förändra mina dagdrömmar till någonting mera kreativt. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag skall göra här ännu. Kanske det bara är min inre oro som ställer till det för mig.
 
Jag vet inte om det är positivt eller negativt att jag vill dagdrömma mindre. Jag tror det kan vara positivt, men det är inte roligt. Jag vet inte ens om jag kan.