Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - april 2017

Spela in film

 
Jag hade föreläsning i onsdags igen och är faktiskt riktigt nöjd den här gången. Jag var rejält nervös innan och som jag skrivit förut så tror jag att jag blir mer nöjd när jag faktiskt är nervös innan och märker lättare vad jag gör.
 
Jag berättade att jag skulle faktiskt spela in en film om min föreläsning, men det är svårare än vad jag trodde. Senaste gången gick det lättare eftersom jag bara pratade. Ungefär så som jag skriver här där det bara blir istället för att vara på ett speciellt sätt.
 
Jag har försökt hålla på lite grann, men det är svårt att bli nöjd. Även om jag kanske inte behöver bli helt nöjd så behöver jag nog längre tid på mig innan jag vill lägga ut det här. Det är inte riktigt samma sak som att skriva.
 
Men tankarna går mer och mer på att spela in mera, men det kräver också mer av mig. Mycket mer.

En förhoppningsvis bra början; version 2

Såja nu är det nog dags att hoppa in på någonting nytt igen. Jag har tänkte ett tag tillbaka på att göra en video istället för att skriva. Det kanske fungerar lättare istället.
 
Jag blev dock tvungen att lägga ut det på youtube för att få ut det här. Det är som allt annat. Jag måste chansa och hoppas på det bästa annars skjuter jag upp det hela tiden och så får vi se vad som händer.
 
Jag har inga glasögon på mig för att jag såg fönster i dem. Min katt atlas var också med och han kommer kanske villa komma fram och hälsa på flera gånger men det går nog bra i alla fall.
 
I slutändan så är jag oförskämt nöjd över hur det blev med inget extra arbete runt omkring. Vi får se vad som händer i framtiden.

Engagemang

 
Nu har det gått ett tag sedan jag skrev någonting senast. Delvis så har jag varit i Stockholm och hälsat på min syster och delvis så har det inte direkt funnits något engagemang för någonting.
 
Det känns nog lite som om jag har givit upp på så mycket. Ändå finns viljan där någonstans men ändå så långt borta. Ibland så känns det som om viljan är något som jag hade förut någon gång i tiden. Som ett minne långt borta  som man ibland undrar om det endast var en dröm.
 
Jag sover inte så mycket på senaste tiden. I alla fall känns det inte riktigt som det. Vaknar runt sex varenda morgon och känner mig stressad inombords. Även om det försvinnner under dagen så finns den där när jag vaknar på morgonen. Jag försöker engagera mig i saker men det är svårt. Det går i vågor. Vissa dagar hur bra som helst och vissa dagar inte alls. Vissa dagar mår jag riktigt bra och vissa dagar så mår jag ingenting alls.
 
Det är som sagt inte så att jag vill säga att jag mår dåligt, utan att jag bara är.
 
Jag skickade i alla fall iväg en ansökan igår om att komma in att läsa på distans på högskolan. Jag valde psykologi 1 på 30 poäng halvfart.
 
Jag är rätt säker på att jag kan komma in när jag tittade på vilka krav det varit förut för att komma in från högskoleprovet, men det är mer osäkerheten över engagemanget hos mig själv att studera.
 
En av de bästa sakerna som gjorde att jag började må så mycket bättre förut var att jag hade saker jag verkligen ville göra. Jag hade drömmar om framtiden som var så tydliga. Visst finns drömmarna kvar, men de är så diffusa just nu.

Optimism mot realism

Jag tror inte det finns någon som kan undvika att höra att man skall vara positiv eller tänka optimistiskt i allehanda situationer. Att höra hur man skall tänka så ordnar sig allting.
 
Jag tror också de flesta kan nog medge på hur mycket en positiv inrikting gör så många saker och ting lättare, men ibland så ligger man där det är omöjligt att se det positiva i saker och ting. Kanske till och med allt.
 
Realism å andra sidan blandas alltför ofta ihop med negativitet och att vara realisistisk är samma sak som att vara negativ. Att när man tittar på en sak och antar att allt kommer att gå och helvete och så är sedan allt kört.
 
Men realism behöver inte alls vara negativ de flesta gånger. Det finns en sak i livet för mig just nu som jag är helt säker på kommer att gå åt helvete och jag har en rejäl oro inom mig om vad som kommer att hända efter detta. Det känns som om jag måste ha en realistisk tanke om vad som kommer att hända, men samtidigt så påminner jag mig själv om att inte vara helt negativ.
 
Att gå runt och oroa mig för det som händer hjälper mig inte alls. Jag har fortfarande en realisitsk syn på det hela, men jag försöker tänka på att det kanske ordnar sig. Även om det inte ordnar sig så är det synsättet mycket mer stärkande än det andra.
 
För min egen skull så försöker jag se det så optimistiskt som möjligt för alternativet är inte alls särskilt attraktivt. Även om det inte fungerar riktigt och jag känner mig stressad nästan hela tiden så ger det mig styrka i vissa tillfällen, för i tiden så hade jag nog inte klarat av det på samma sätt och mått mycket sämre, men någonstans inom mig finns fortfarande ett hopp som inte skulle funnits förut.