Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - february 2016

Deadpool (6)

Jag var på bio idag med en vän och min systerson som är på besök hemma hos mig.
 
Jag gick in med tanken på att det skulle nog bli en bra film, men när den var över så gick jag ut med ett stort leende på läpparna.
 
Problemet med den här typen av film är faktiskt att jag skäms en del för att våga skriva någonting om det. Det är en brutal film med en massa humor fylld med svordomar och personer som blir ihjälskjutna av en huvudkaraktär som gör det med en sådan humor att det är svårt att inte skratta. Den halvfyllda lokalen fylldes faktiskt av skratt flera gånger och det var svårt att inte bli påverkad av humorn.
 
Jag vet inte varför jag skäms så mycket för när jag tycker om när det blir en hel del överraskande och ibland väldigt brutala scener. Det finns en scen i serien spartacus som jag nog kommer att minnas i många år framöver. (länk här, men skall påpekas att det är väldigt grafisk)
 
Scenerna i filmen var kanske inte lika grafiska, men jag tror jag gillar att bli överraskad och att det inte är på riktigt. När folk slår sig på tv:n så är det faktiskt inte alls lika roande och ännu mindre om det verkar som de gör illa sig.
 
Jag är nog orolig över att andra skall tro att jag skulle tycka om sådana här saker om de var på riktigt även om jag vet att de kan förstå skillnaden.
 
Skulle någon annan komma och berätta för mig vad de hade sett så hade jag inte reagerat något negativt, men när jag själv gör det så är jag orolig för alla typer av personligheter som kan finnas.
 
I alla fall så var jag riktigt nöjd över filmen. Fanns en del skämt som missade, men tillräckligt många som fastnade. Huvudboven var lite tråkig och oviktig, men filmen handlade egentligen bara om deadpool och alla andra fyllde upp för att få honom att synas ännu bättre. Så titta gärna på trailern. Tycker du den verkar bra så kommer du tycka om filmen. Den visar bara en liten del av vad som händer.

Panikattack (5)

Det var länge nu sedan jag fick en panikattack.
 
Jag är dock rätt säker på att jag aldrig tidigare varit så här lugn när det hänt mig i alla fall.
 
Vi hade möte igår på arbetet där jag sitter som ordförande när jag känner paniken komma fram i kroppen. Den fysiska känslan som griper tag i bröstet och magen. Spänningen sprider sig ut i armarna och jag rör mig inte.
 
Jag blir inte rädd av känslan utan är mer överraskad över att den kommer utan att jag tänker på någonting extremt. Visst är ddet mycket tankar med allt som händer och de krav jag känner på mig, men ändå så är panikattacken mycket mer fysisk än psykisk.
 
Jag vet inte hur länge den sitter i sig, men det är nog inte mer än trettio sekunder. Känslan i kroppen hoppar sprider sig lite fram och tillbaka i armarna och sedan så försvinner den när jag låter den bara hända.
 
Jag fortsätter mötet som ingenting hade hänt och jag är rätt säker på att ingen märkte något.
 
I efterhand så är jag mer överraskad över hur lätt det kändes att hantera situationen än att den hände. Visst så funderar jag om det betyder någonting att jag fick den överhuvudtaget, men egentligen så hjälper det mig inte att fundera på detta.
 
Jag funderar på om panikattackerna jag fick förut var mycket kraftigare och att det var lättare den här gången, men det är nog närmare sanningen att jag är mycket mer beredd på att skydda mig själv mot dem nu. Att jag har tillräckligt med närvaro i mig själv att ta kontroll över sådana här situationer idag än tidigare i mitt liv.
attack - hantera rädsla - panik - panik attack

Inköp (6)

I förrgår så var jag och en vän ute och tittade lite i affärer när jag såg denna.
 
Ett litet grönt enögt monster från filmen Monsters inc.
 
När jag såg honom så ville jag bara ha honom. Det bara kändes som mig på något sätt. 49 kronor är ingen direkt kostnad ändå.
 
När vi var på väg ut så berättade jag hur glad jag kände mig för att jag köpt honom, och då svarade min vän med något som att det är kul att gå ut och handla och hitta saker så här.
 
Men svaret jag gav var att så är det inte för mig. Det var länge sedan jag minns att jag verkligen ville köpa någonting. Visst har jag vaga minnen under åren att jag har viljat köpa saker till mig som jag ville ha eller behövde träna på att köpa, men jag har inget minne av att jag har köpt någonting som jag tidigare skulle ha ansett varit meningslöst.
 
Att jag skulle köpa ett gosedjur till mig själv har nog aldrig hänt och ännu mindre att jag skulle känna mig så glad över en sådan liten sak.
 
En  till sak som så många andra anser vara självklart, men som får mig att känna mig lycklig inombords över att bara ha gjort. En sak som andra aldrig kanske skulle reagera på, men som jag känner så starkt för.
 
Just nu har jag känslan över att jag skulle vilja ha med honom överallt för att bara se på honom får mig att känna en sorgsen lättnad över hur mycket bättre det egentligen är.

Lucifer (7)

Jag har börjat att titta på en ny serie med namnet lucifer.
 
Den handlar om djävulen har tagit ledigt från sitt arbete och blivit bar ägare i Los Angeles, där han hjälper en polis att fånga brottslingar delvis för att han är inne för att straffa de skyldiga, delvis för att polisen är en kvinna som inte påverkas av hans övertalningsförmåga och han kan inte förstå varför det inte fungerar.
 
Fallen som de löser är egentligen totalt oviktiga, men jag älskar karaktären lucifer som spelas av Tom Ellis.
 
En av förmågorna har är att få andra att berätta sina innersta drömmar och så länge de inte skadar någon (än så länge i alla fall) så genom några ord så får han dem att gå emot sina tvång och göra det de vill.
 
Tänk om jag hade honom i mitt liv.
 
Men egentligen så är han redan här. Den lilla djävulen som sitter på axeln och säger försök. Det ordnar sig och du måste leva. Önskan är väl bara att det skall gå så mycket enklare. Att det inte skall gå upp och ner så som det gör.
 
I alla fall så blir jag alltid glad att se honom i aktion. En varelse som inte alls bryr sig om vad som anses vara korrekt och inte behöva oroa sig över att kontrollera sina tankar eller handlingar. Han tänker och sedan agerar han med en självsäkerhet som inte är mänsklig. (en fördel är nog att egentligen att vara odödlig och inte ha någonting egentligen att oroa sig för. Alla andra försvinner ju inom några decennium så varför oroa sig. 
 
MINDRE SPOILER
Senaste avsnittet så skulle han och polisen vara med utan att någon skulle få veta att hon var polis. Det tog cirka tio sekunder innan han hade berättat för någon att inte oroa sig för hon var polis.