Livrädd
Det är lite upp och ner, men ibland så känner jag mig faktiskt helt livrädd.
Livrädd över att det skall bli något fel. Att jag inte skall hinna. Att det skall strula till sig. Alla kostnader som allt det här medför. Att jag inte skall klara av arbetet.
Jag brukade säga att jag var inte rädd för att bli anställd utan att jag skulle få jobbet och inte klara av det och här har jag satsat allt.
Mitt boende, mitt sparkapital, min säkerhet, min omgivning att komma till en plats där det inte finns någon jag känner på långt håll.
Det närmaste är alla detaljer inför flytten och det är flera saker som behövs göras, men som är så enormt betungande eftersom det ger en sådan stor rädsla inom mig. Jag vill bara gömma mig och helst låta någon annan sköta allting.
Men samtidigt så vill jag ändå göra allting själv. Det känns som om jag behöver göra åtminstone det mesta själv.
Jag vill inte att rädslan skall besegra över mig. Det mest skrämmande är att berätta allt det här för alla och sedan inte komma iväg. Att inte klara av det och den rädslan gör det inte lättare utan faktiskt mycket svårare.