Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - june 2018

Livrädd

Det är lite upp och ner, men ibland så känner jag mig faktiskt helt livrädd.
 
Livrädd över att det skall bli något fel. Att jag inte skall hinna. Att det skall strula till sig. Alla kostnader som allt det här medför. Att jag inte skall klara av arbetet.
 
Jag brukade säga att jag var inte rädd för att bli anställd utan att jag skulle få jobbet och inte klara av det och här har jag satsat allt.
 
Mitt boende, mitt sparkapital, min säkerhet, min omgivning att komma till en plats där det inte finns någon jag känner på långt håll.
 
Det närmaste är alla detaljer inför flytten och det är flera saker som behövs göras, men som är så enormt betungande eftersom det ger en sådan stor rädsla inom mig. Jag vill bara gömma mig och helst låta någon annan sköta allting.
 
Men samtidigt så vill jag ändå göra allting själv. Det känns som om jag behöver göra åtminstone det mesta själv.
 
Jag vill inte att rädslan skall besegra över mig. Det mest skrämmande är att berätta allt det här för alla och sedan inte komma iväg. Att inte klara av det och den rädslan gör det inte lättare utan faktiskt mycket svårare.

Resa

Det är en del praktiska detaljer som behövs göras för framtiden.
 
Jag har fjorton dagar på mig inan det är dags för mig att lämna landet. Säga upp lägenheten är en sak, men alla möbler och allt annat är en helt annan. Jag tänker sälja några saker och sedan ge bort en massa andra saker.
 
Det är inte mycket jag kommer att ta med mig. Jag får betalt resan och två veckors hotellvistelse och under den tiden skall jag söka lägenhet själv. Skulle jag hitta lägenhet tidigare så får jag de pengar som blir över annars så får jag betala med min lön.
 
Då blir det en hel del som skall bort som jag inte annars skulle kunna ta med mig. Porslin, lakan, kuddar, stolar och allt annat som skall bort. Sedan finns tanken om jobbet inte skulle fungera så finns möjligheten för mig att flytta till min syster i stockholm efteråt. Men det får vi väl hoppas att det inte händer. Vem vet jag kanske stannar kvar där i resten av mitt liv eller så blir det ett annat land senare. Ingenting är omöjligt.
 
Jag tror att det inte finns så mycket annat, förutom att kanske säga upp mitt gymkort och el och andra saker innan jag flyttar också. Kanske onödigt att betala saker jag inte behöver. Men det hinner jag nog med.

Irland

15/6-2018 idag är det dagen jag har fått reda på att jag fått ett jobb i Irland.
 
Vem skulle kunna tro att den där unga mannen för tio år sedan som bara satt hemma och väntade på att livet skulle ta slut utan att någonting skulle kunna hända, skulle tio år senare få chansen till ett totalt nytt äventyr i ett annat land.
 
Att vid trettiotre se sitt liv vara helt över med ingen ljusning någonsin eller en chans till att våga göra någonting lämna allt för att chansa på någonting helt nytt.
 
Jag har bott i samma lägenhet i tjugoett år nu. Ända sedan jag flyttade hemifrån och även om jag har velat flytta länge så trodde jag aldrig att det skulle hända. Mina tankar var alltid västerås eller stockholm där jag har släkt så att jag hade någon säkerhet att ha någon nära. Men att lämna landet har aldrig varit någon tanke på förrän någon vecka sedan när jag anmälde mig intresserad på en grupp på facebook.
 
När jag fick meddelandet att jobbet var mitt så var det så svårt att hålla känslorna tillbaka. Jag blev alldeles tårögd och det var svårt att hålla tårararna borta.
 
Det känns overkligt, och jag börjar den andra juli som it-support. Först är det en månads betald utbildning och sedan så får vi se vad som händer efter det. Men ingenting är omöjligt.