Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Rollspel i ensamheten

Rollspel i ensamheten

När jag skrev första gången igår så var det med en smula positivitet i skriften. Men så försvann allting och jag började om. Jag vill gärna alltid sluta med någonting positivt, men det blev det inte igår så då får det väl bli nu.
 
Jag har i alla fall inte varit ensam hela tiden. Någon gång när jag gick i sexan eller sjuan så såg jag ett nytt spel i leksaksaffären som såg riktigt häftigt ut. Drakar och demoner hette spelet och jag köpte hem det och började läsa igenom det.
 
Mitt första rollspel.
 
Det var komplicerat och det hade nog inte blivit någonting av det om jag inte träffat en annan som höll på med det sen innan. Tyvärr så kommer jag inte ihåg vad han heter, men han, jag, min syster och vår granne började att spela tillsammans när vi hade tid. Jag var aldrig kompis med dem utanför rollspelen, men jag kommer fortfarande ihåg äventyren vi spelade tillsammans under den tiden vi bodde i Åmmeberg. Det var starten till den enda sociala samvaron jag skulle ha i mitt liv och jag är så tacksam över att ha den.
 
Vi flyttade till Borlänge när jag började åttan. Jag och min syster fick tag på en klubb som spelade rollspel varje lördag. Där träffade jag några vänner som skulle träffas mycket mer, långt efter att klubben hade upphört. I rollspelen var jag självsäker över mig själv. Jag kom på ideer som jag aldrig hade vågat göra i riktiga livet. Jag kunde prata för mig själv och hade en social förmåga som dolde mina handikapp i annat fall.
 
Jag hade andra att vara med. Jag kunde inte längre leka med mina egna leksaker som jag hade gjort så mycket i min ensamhet när jag var yngre. Fantasin var inte där lika mycket och jag behövde andra att bolla med.
 
Under den tiden var det också många som oroade sig över effekten av vad rollspel kunde ha på barn. I slutändan så läste jag enligt wiki att ungomsstyrelsen gjort en undersökning som visade att det är en bra fritidssysselsättning för ungdomar.
 
När jag tänker tillbaka på hur den hobbyn påverkat mig så är det nog rätt mycket. Utan detta hade jag varit ännu ensammare. Jag hade mått dåligt mycket, mycket fortare. Jag hade nog inte ens kommit in på gymnasiet utan stannat upp helt. Jag kanske inte ens hade klarat av högstadiet. Om jag inte tagit självmord vid den åldern så hade jag kanske kunnat fått hjälp mycket tidigare. Frågan är dock om det hade funnits någon hjälp att få. Eller ännu mer om jag hade varit redo för det. Det enda jag skulle ha haft att leva för då var väl min oro för min mor och min syster, och mitt ansvar över dem. Kunskapen om mina problem var nog inte så vanliga då och utan något positivt i mitt liv så vad hade jag att se fram emot. Risken hade varit stor att om jag ändå hade klarat mig någorlunda hade jag inte haft en chans att må bättre förrän det jag har nu och dessutom så hade jag inte haft samma grund att stå på. Jag hade varit ännu längre bak i mitt liv.
 
Ett par av dem som jag spelade rollspel med när jag flyttade hit träffar jag fortfarande när det går. Vi spelar när vi kan men nuförtiden så kan jag prata om många fler saker än bara rollspel. Jag hade ingenting annat att prata om förutom filmer. Det enda jag kunde prata om var mitt liv och det enda som egentligen betydde någonting var tiden tillsammans med dem. Det har betytt så mycket för mig att slippa vara ensam hela tiden och även om jag aldrig sagt det så är jag tacksam över en gemensam hobby som har varit en av de mest positiva sakerna i mitt liv. Idag är jag glad över att kunna spela ibland, men det är bara en kul hobby idag och det skulle kunna gå bra utan den, men det vore inte lika kul.
Natacha

Fin blogg och hoppas du fått en bra dag:)
Har du tid över får du gärna kolla in hos mig en sväng