Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - september 2016

Hej alla mina älsklingar

Nä men guuuuud så underbart treviligt att se er här!!!!
 
Liiivet är så bra, så bra. Så väldigt bra så.
 
Heeeeela världen är så fluffig och underbar. Fåglarna kvittrar med sina kvittreluttrer.
 
Så många meningar klarade jag av innan jag blir den jag är när jag skriver. Jag har faktiskt under senare år börjat haft bra mycket roligare med att föreställa mina röster och sättet jag kan skämta med andra.
 
Jag tycker det är enormt roande och det verkar gå hem hos andra. Det är ju en sak jag har till och från försökt träna på.
 
Ibland kan rösten bli mörkare och det ljusa glättiga ändrar sig snabbt till att helt plöstsligt så slutar kvittrelutrrandet med en explosion och fjädrar flyger åt alla håll och kanter. Och fågeldomedagen är nära till hands. Mörkret kommer fram över världen där alla fåglar darrar av skräck.
 
Sedan kan rösten igen förändras till något mer pipigt där "den lilla fågeln vicke virre kommer fram och genom att höja på bröstet få något konstigt leende med sina näbbar och blåsa bort mörkret och utropa. Usch fy då så här kan vi inte ha det!.
 
Sedan kommer actionfågeln börje den store som ställer sig framför alla de fåglar som fortfarande lever och klarat sig och säger att nu kämpar vi kung och fosterland med lite halvmörk röst.
 
Så går det när jag känner mig som mest säker i omgivningen jag är i. Särskilt när det gäller barn även om jag inte direkt känner dem, eller med de som jag vet att den humorn skulle få dem att le.
 
Det händer rätt ofta när jag skämtar att jag blir varm inombords över att tänka att jag skulle aldrig vågat skämta så här förut.

Sveriges television

I torsdags så var sveriges television och filmade oss på den nya butik som vårt projekt hade varit med och startat.
 
Jag visste fakitskt inte om att de skulle vara där när jag gick ner dit för en annan orsak.
 
Efter att Tina berättat om mig och visade mig för dem så berattade jag lite om mig själv och han som frågade ut mig tyckte att jag hade en väldigt intressant historia och ville väldigt gärna ha med mig.
 
Jag vet inte hur mycket jag pratade, men jag var rejält nervös. Inte alls så illa som när jag spelade in några filmer förut, men i alla fall så det räckte.
 
Jag vet inte exakt hur mycket jag pratade, men det efteråt så var jag uppe i varv. Jag satt och väntade på att den skulle komma på nyheterna gävle/dalarna, men den kom inte. Varenda dag som gick så kände jag mig lite osäker på om vad jag hade sagt och om jag pratat bara om mig själv och glömt och säga något om butiken och arbetsplatsen.
 
Men alldeles nyligen så hittade jag filmen som finns hos svt. Det var väldigt kort och jag tyckte att det hela var rätt bra. Min del var mycket mindre än det jag sade, bara någon mening. Men jag tror den passar rätt ok till sammanhanget. Jag såg inte så hemsk ut som jag brukar tycka att jag brukar vara på bilder i alla fall.
 
Om ni vill se artikeln och se filmen så tryck på bilden ovan så skall sidan öppnas.
 

Bågskytte

Jag skrev förut att jag hade planer med att gå iväg och testa bågskytte med en vän, men delvis så ändrade denne sig och hoppade av innan det blev av och delvis för att jag har varit så rejält trött på måndagar så trodde jag aldrig att det skulle bli av. 
 
Men igår så var jag faktiskt tillräckligt pigg efter arbetet för att gå iväg och jag bestämde mig för att gå iväg själv. Den största tanken var nog att jag skulle få vara ensam vuxen tillsammans med en bunt tioåringar, men jag ville i alla fall prova på. Det verkade kul och det är väl bara att skjuta iväg en pil och hoppas att man träffar.
 
Hur svårt kan det vara!
 
För det första så var det inte bara tioåringar där som testade. Det fanns några föräldrar där också som försökte sig på. Även en till person var där som varken var föräldrer eller ett barn, men verkade känna en av tränarna där ändå.
 
Det kändes rätt ensamt och en del nervöst att komma in dit. Jag var där en kvart innan och fick möjligheten att testa på lite innan alla andra kom dit. VIlket var rätt skönt för annars hade det nog blivit bra mycket mer stressande.
 
I alla fall så gick det rätt ok. Jag är ingen legolas eller robin hood direkt och det tar ett bra tag att få pilen på bågen ordentligt. Det var dock rätt svårt att slappna av. Delvis för att det är svårt att släppa tävlingsinstinkten och delvis över när man står och siktar med bågen så börjar armen som håller i bågen att skaka rätt ordentligt, vilket gör det svårt att sikta.
 
Jag vet inte om det var så kul för att jag inte direkt kunde slappna av, om jag nu kan det när det gäller bågskyttet. Jag har i alla fall chans att prova på gratis två gånger till. Men även om det skulle bli lättare så tror jag inte att jag skall fortsätta. Prislappen på 1000 kr för ett år är rätt högt för mig och då skall det vara någonting extra.
 
Vi får se när det blir nästa gång.
 

Ett och ett halvt år med dans

För ett och ett halvt år sedan så började jag med bugg kurs för första gången. Innan dess så var min kontakt med dans nästan obefintlig. Jag minns att jag dansade när jag gick i tredje klass och hade kul, men det som gjorde att jag ville prova var att jag faktiskt dansade några veckor innan och märkte att det faktiskt var rätt roligt fortfarnade.
 
Sedan är det nog till stor del att vid den här tidpunkten så var det inte så långt innan jag slutade med medicin så min mani var nästan på topp och jag körde på som ett ånglok.
 
Jag minns fortfarnade hur rädd jag var, men att viljan fanns där. Varenda dansträning så tog det en tio till tjugo minuter innan jag började slappna av och kunna bli någorlunda nöjd över vad jag gjorde. Största oron var att jag tyckte det var alldeles för enkelt, att det borde vara mer komplicerat än så som det var. Jag till och med försökte vara ute med en vän för att dansa några gånger.
 
Det var när jag var ute som jag hade som störst press på mig och jag vågade inte ta för mig. När smärtan kom i sidan och med att jag började må sämre och sämre så försvann dansen. Jag lämnade det bakom mig helt och gav upp tanken på det.
 
Förra veckan så började jag på nybörjarkursen igen och idag var det andra gången. Jag märker vilken enorm skillnad det är på mig nu och då. Jag var rejält nervös förra veckan, men det tog bara någon minut sedan var det borta och fastän jag hade känslan över att jag ville bara gå och lägga mig och kura ihop mig så gick det bra när jag kom dit.
 
Det var rejäl kontroll direkt och det bara fungerar. Mitt möte med andra och hur väl jag kontrollerar mig själv i situationen. Förra året så handlade det så mycket om att träna mig själv om att våga föra och ha kontroll i dansen, så att säga vara mannen. Nu för jag!!!
 
Den stora frågan är väl om det är roligt och om jag skall vara ärlig så vet jag inte. Jag har haft så svårt att känna om saker är roliga nu för tiden, med all trötthet som varit. Men det känns i alla fall rätt skönt att ha varit ute. Det är ett rätt rejält träningspass och det är bra mycket mera socialt än många andra träningsätt. Jag får möjlighet att prata med personer som jag annars aldrig skulle haft möjlighet till att prata med annars.
 
Så i helhet är det bra att jag kommer ut igen.