Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - personligt

Att få andra att göra det rätta, vad som inte fungerar

Jag undrar hur många som gör så här. De flesta tror jag, kanske alla.
 
Det är att få andra att göra rätt sak utan att behöva säga det rätt ut.
 
Jag tror det är extremt vanligt i olika relationer där du vill att den andra skall ändra på ett visst sätt och hoppas att denne skall inse sitt fel genom att du gör på ett visst sätt eller visar vissa känslor.
 
Jag vet att jag själv är fantastiskt bra på att göra det här. Till exempel så brukade jag alltid resa mig upp och ta kunder direkt och hoppas att andra skulle följa mitt exempel utan att jag behövde säga till. Det finns nog hundratals olika exempel, men nu har jag lärt mig. Om jag vill att någon skall göra något så måste jag säga till.
 
Men det känns så mycket lättare att inte göra det och jag tror tillfredsställelsen skulle vara bättre om jag inte behövde göra det, men det händer nog väldigt sällan.
 
Jag kan faktiskt inte komma på någon gång det på rak arm att det hänt, men jag tror nog att det borde hända ibland.
 
 

Sent

 
Klockan är närmare två och jag kan inte sova.
 
Massvis av tankar rullar runt i huvudet, från en sak till en annan.
 
Kärlek är det största tanken som har varit på senaste tiden och inte försvinner. Att det skall vara så fruktansvärt svårt. Att det skall kräva så mycket arbete. Att bara gå fram att säga hej tar enormt med energi och varje steg efter känns så svårt att ta tag i.
 
Det som mest sitter fast i mitt huvud är att hitta kärleken, men jag vet inte hur det kommer att gå till. Jag vet inte ens hur det gick de tidigare gångerna och allt annat hamnar i bakgrunden. Och åren tickar iväg. Jag är en ung man med hög ålder och extremt liten erfarenhet och extremt svårt att ta initiativ. Det finns gott om femtonåringar som har mer erfarenhet med förhållanden än vad jag har. Och i tidigare ålder så har man hormoner som hjälper till, i min ålder så finns det för mycket erfarenhet och för mycket skeptisicm om hur män är.
 
Jag kan säga att jag är en bra man, men vilken man skulle inte säga det.
 
Men egentligen så tycker jag att jag är en jävligt bra man och den jag fastnar för och som vågar släppa in mig kommer att oavsett vad som händer må mycket bättre som person innan vi började träffas.
 
Jag är smart, omtänksam, ställer upp till 100%, uppmuntrar, får personer att känna sig tryggare än någonsin. Blir inte direkt arg, skulle jag säga att jag älskar dig så menar jag det, utan tvekan. Skulle jag säga att jag skulle ta en kula för dig, så skulle jag ta ett djupt andetag och sedan ta smällen. Men samtidigt så skulle jag inte tillåta dig bli skadad om jag kunde hindra det. Även om du skulle hata mig för evigt så skulle jag inte tillåta dig bli skadad. Jag skulle vara beredd att offra min lycka för att se till så att du blir starkare.
 
Jag vet för jag har gjort det en gång. Jag har varit beredd att ta det värsta skulle hända för någon. Och jag vet att jag har offrat en framtid med någon, även om jag älskade henne så var det bäst för oss båda. Hon mår bättre än på länge, men kan inte förlåta mig. Kanske det hade ordnat sig i alla fall, men jag har svårt att se det.

Oförstående människor

Jag vet faktiskt inte om oförstående riktigt passar in. Kanske hårda människor stämmer bättre. Eller kanske drivna människor. Inget av dom är absolut, men de jag huvudsakligen menar är de där människorna som tycker att vissa saker är så enkelt förklarat.
 
De flesta är inte alls onda människor eller personer som inte alls bryr sig om andra utan människor som bara säger att så här är det och det finns inget annat sätt. De behöve inte vara otrevliga utan kan tvärt om vara enormt trevliga och omtyckta.
 
Det är personer som på ett sätt säger att jag klarar av det här så då klarar väl alla andra av det och om de inte gör det så är det något fel på dem. Och tyvärr så finns det fler personer av dem än vad jag skulle tycka om.
 
Det är personer som ofta börjar med orden att jag är inte rasist men det finns så många utländska här som får hur mycket pengar som helst och får fantastiskt mycket mer än vad vi får. Utan att tänka på att så gott som alla som bor här i sverige och är nyanlända bor i de billigaste områdena. Eller bor tillsammans med flera andra av deras vänner för att få råd att leva. Jag hade en inneboende från afganistan hos mig ett kort tag som inte hade råd att bo kvar och flyttade in med fem andra i en lägenhet som var som mitt vardagsrum. När han kom var han så imponerad över storleken på min lägenhet och med stora ögon frågade om alla de här kläderna var mina.
 
Ofta är det samma personer som inte förstår människor som inte jobbar. Personer som levt på soc år ut och år in av olika anledningar. Personer som säger att vill man jobba så jobbar man. Hur svårt kan det vara.
 
Många av de här personerna har haft ett tufft liv, men ändå klarat sig igenom det. De har kämpat och kämpat för allt de har och ändå så räcker det ofta inte till. De har mött motgångar som skulle ha brytit ner många så att de inte kunde resa sig upp något mer.
 
Men det de inte förstår är där ligger skillnaden. De har något som så många andra inte har. Den där egenskapen att kunna fortsätta och ställa sig upp igen. Och dessutom så har de haft möjligheten att resa sig upp igen.
 
Jag kan ta massvis av olika exempel men som vanligt så tar jag mig själv. Jag har inte den egenskapen att kunna kämpa på som de gör. Det är ingen självklarhet för mig att jag kommer att resa på mig om jag skulle bli nertryckt. Risken kanske inte alls är lika stor nu som förut, men den finns inte känslomässigt där som den finns hos dem. Sedan är det så att i mitt fall började nertryckandet väldigt tidigt och jag hade inte förmågan eller kunskapen att resa mig upp. Det blev ett livslångt försvinnande som gjorde att jag kunde göra som dem. Jag undrar hur många av dem som gått runt varenda dag år ut och år in med en önskan att bara dö.
 
Alla har dåliga dagar eller dåliga perioder, men det finns tyvärr alldeles för många som har det konstant och det är så svårt för dem att förstå.
 
Min far var rökare och sedan slutade han med rökning. Det vara bara så en dag för att han behövde göra det för hälsan och kunde inte alls förstå att andra hade samma problem. Hur kan han förstå människor som antagligen inte skulle kunna leva så länge till om de fortsatte röka ändå rökte på som innan. Att förstå det sug som driver många.
 
Jag tycker inte om att sitta tyst när jag möter såna här människor. Jag försöker att förklara för dem hur det ligger till, men det är inte enkelt. Särskilt för att ibland kan de har rätt. Det finns nog flera utlänningar som utnyttjar allt de kan till fullo. Det finns säkert sådana som lever på soc för att slippa arbeta. Men de är bra mycket färre än vad man tror. Ingenting är svart och vitt, men det är inte alls så illa som de tror. Om utlänningarna hade fått så mycket pengar som de trodde hade det knappt bott någon på de fattigaste områdena i våra städer.
 
 
Till sist på en annan sak så vill jag säga för de som är intresserade att jag fick godkänt på provet. Kunde inte få högre betyg på det här. Tio rätt av tolv och åtta behövdes för godkänt så jag är rätt nöjd för att ha läst på så lite och haft så mycket trötthet som tyvärr fortfarand är kvar.