Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Livet, tankar, delning av mina egna erfarenheter med att leva ett liv i ensamhet och dåligt mående. Hur jag nu använder det dåliga mående jag har haft till att hjälpa andra och använda det som en erfarenhet. Det går att gå in på facebook nu och gilla min blogg där om man vill kunna se texterna i sitt facebook flöde. Den heter fantastiskt helvete.

Oförstående människor

Jag vet faktiskt inte om oförstående riktigt passar in. Kanske hårda människor stämmer bättre. Eller kanske drivna människor. Inget av dom är absolut, men de jag huvudsakligen menar är de där människorna som tycker att vissa saker är så enkelt förklarat.
 
De flesta är inte alls onda människor eller personer som inte alls bryr sig om andra utan människor som bara säger att så här är det och det finns inget annat sätt. De behöve inte vara otrevliga utan kan tvärt om vara enormt trevliga och omtyckta.
 
Det är personer som på ett sätt säger att jag klarar av det här så då klarar väl alla andra av det och om de inte gör det så är det något fel på dem. Och tyvärr så finns det fler personer av dem än vad jag skulle tycka om.
 
Det är personer som ofta börjar med orden att jag är inte rasist men det finns så många utländska här som får hur mycket pengar som helst och får fantastiskt mycket mer än vad vi får. Utan att tänka på att så gott som alla som bor här i sverige och är nyanlända bor i de billigaste områdena. Eller bor tillsammans med flera andra av deras vänner för att få råd att leva. Jag hade en inneboende från afganistan hos mig ett kort tag som inte hade råd att bo kvar och flyttade in med fem andra i en lägenhet som var som mitt vardagsrum. När han kom var han så imponerad över storleken på min lägenhet och med stora ögon frågade om alla de här kläderna var mina.
 
Ofta är det samma personer som inte förstår människor som inte jobbar. Personer som levt på soc år ut och år in av olika anledningar. Personer som säger att vill man jobba så jobbar man. Hur svårt kan det vara.
 
Många av de här personerna har haft ett tufft liv, men ändå klarat sig igenom det. De har kämpat och kämpat för allt de har och ändå så räcker det ofta inte till. De har mött motgångar som skulle ha brytit ner många så att de inte kunde resa sig upp något mer.
 
Men det de inte förstår är där ligger skillnaden. De har något som så många andra inte har. Den där egenskapen att kunna fortsätta och ställa sig upp igen. Och dessutom så har de haft möjligheten att resa sig upp igen.
 
Jag kan ta massvis av olika exempel men som vanligt så tar jag mig själv. Jag har inte den egenskapen att kunna kämpa på som de gör. Det är ingen självklarhet för mig att jag kommer att resa på mig om jag skulle bli nertryckt. Risken kanske inte alls är lika stor nu som förut, men den finns inte känslomässigt där som den finns hos dem. Sedan är det så att i mitt fall började nertryckandet väldigt tidigt och jag hade inte förmågan eller kunskapen att resa mig upp. Det blev ett livslångt försvinnande som gjorde att jag kunde göra som dem. Jag undrar hur många av dem som gått runt varenda dag år ut och år in med en önskan att bara dö.
 
Alla har dåliga dagar eller dåliga perioder, men det finns tyvärr alldeles för många som har det konstant och det är så svårt för dem att förstå.
 
Min far var rökare och sedan slutade han med rökning. Det vara bara så en dag för att han behövde göra det för hälsan och kunde inte alls förstå att andra hade samma problem. Hur kan han förstå människor som antagligen inte skulle kunna leva så länge till om de fortsatte röka ändå rökte på som innan. Att förstå det sug som driver många.
 
Jag tycker inte om att sitta tyst när jag möter såna här människor. Jag försöker att förklara för dem hur det ligger till, men det är inte enkelt. Särskilt för att ibland kan de har rätt. Det finns nog flera utlänningar som utnyttjar allt de kan till fullo. Det finns säkert sådana som lever på soc för att slippa arbeta. Men de är bra mycket färre än vad man tror. Ingenting är svart och vitt, men det är inte alls så illa som de tror. Om utlänningarna hade fått så mycket pengar som de trodde hade det knappt bott någon på de fattigaste områdena i våra städer.
 
 
Till sist på en annan sak så vill jag säga för de som är intresserade att jag fick godkänt på provet. Kunde inte få högre betyg på det här. Tio rätt av tolv och åtta behövdes för godkänt så jag är rätt nöjd för att ha läst på så lite och haft så mycket trötthet som tyvärr fortfarand är kvar.

Starta igen

Det har varit längre och längre mellan gångerna nu, men jag vill komma igång igen.
 
Att bara skriva har väl kanske inte bara varit det viktigaste, utan kanske också rutinen att göra något innan jag går och lägger mig. Men varje dag jag hoppar över någonting så blir det svårare igen nästa dag, eller kanske det blir lättare att hoppa över igen nästa dag.
 
Jag har varit så fruktansvärt trött den senaste tiden. Igår så skulle jag gå in och handla lunch på ett matställe efter en jobbet och ta med mig att kunna äta på det andra. Jag gick in genom dörren och det satt många fler personer där inne än vad jag var van vid och det verkade vara helt annorlunda.
 
Sen så tyckte jag det var väldigt mörkt där inne också.
 
Det tog en stund innan jag reagerade på att jag faktiskt hade gått in på matstället bredvid.
 
I samband med tröttheten så har min förmåga att kunna sätta mig ner och läsa varit rejält mycket svårare än vad det varit innan. Och även om jag hade varit pigg så hade det inte varit lätt för mig att ta tid till det.
 
Men som tur är var jag faktiskt piggare idag än vad jag har varit på länge. För idag var det första delprovet på kursen.
 
Om jag ska vara ärlig så har jag ingen som helst aning om hur det gick. Förhoppningsvis så fixade jag det tack vare att jag hade orken att läsa en stund idag.
 
Jag får reda hur det gått imorgon. Om inte annars så får jag göra om det om några veckor och då har jag förhoppningsvis fått mycket mera ork.

Medberoende

Ibland så funderar jag på vart gränsen går.
 
När är det man hjälper till och när kommer man till den punkten där man kan klassas som medberoende.
 
Jag är i grunden en väldigt hjälpsam person och har alltid varit det så länge jag kan minnas. Jag försöker ge så mycket tid till andra jag kan och lyssnar gärna på andras problem. Jag var nog en hel del medberoende till min mor när jag växte upp, där jag försökte så gott jag kunde att få henne att bara må bra och se till att det inte skulle bli några problem.
 
Jag har hjälpt de i min närhet när jag som helst har kunnat och för det mesta har jag ju mått bra av det. Jag har känt att jag tillfört någonting och kunna finna glädje i det.

I samband med att jag mått bättre så har jag ofta funnit att jag hellre är ute och hjälper andra än att sitta i ensamhet framför datorn. Vad som helst bara för att slippa ensamheten.
 
Ibland gör jag nog för mycket och jag borde ha sagt nej lite oftare. Att jag inte direkt orkat eller gett bort alldeles för mycket för min tid där jag kanska hade kunnat gjort något annat. Ibland kommer tanken är jag medberoende.
 
Det är ibland väldigt svårt att veta förrän det är för sent. Förrän man gjort de där sakerna man aldrig trodde att man skulle göra. Om man hade märkt det innan och inte gjort sakerna så hade man nog inte blivit medberoende. Jag har gått över gränsen några gånger på senaste tiden. Gjort saker jag önskat varit ogjort allt för att jag ville vara där för den andre. Allt för att jag ville verkligen hjälpa till.
 
Försökt anpassa tider så gott jag kunde. Varit beredd att offra lite av mig själv bara för att se om det kunde bli lite bättre. Gjort saker utan att få särskilt mycket tillbaka och risken finns att jag skulle kanske kunna göra det igen.
 
Men oavsett så mår jag rätt bra fortfarande. Det har varit både bra och dåligt och jag skall försöka göra som jag brukar göra. Ta det bästa ur situationen och släppa det dåliga. För det har varit en hel del bra också.

Studier

Så nu har jag kommit in psykologi kursen på högskolan i Kristiansstad.
 
Jag bestämde mig till och med för att se om jag kunde få lite studiestöd i samband med mina arbeten och studierna och det funkade. Inte så mycket, men alltid något.
 
Vi får se hur det går, lite osäker som vanligt om jag kommer att kunna lägga ner tillräckligt med tid på studierna, men det är i alla fall någonting jag är intresserad av. Dessutom så tror jag att jag har en del grundläggande kunskap i ämnet.
 
Jag hoppas i alla fall att det kommer att gå bra. Kanske till och med skall satsa på att få ett vg den här gången istället för vad jag alltid tidigare gjort. Att bli nöjd över att bara få godkänt.