Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Livet, tankar, delning av mina egna erfarenheter med att leva ett liv i ensamhet och dåligt mående. Hur jag nu använder det dåliga mående jag har haft till att hjälpa andra och använda det som en erfarenhet. Det går att gå in på facebook nu och gilla min blogg där om man vill kunna se texterna i sitt facebook flöde. Den heter fantastiskt helvete.

Jul 2018

Klockan är fyra på natten, julafton.
 
Jag sitter på jobbet och har ett tolv timmars skift så som jag har haft under den här månaden.
 
På många sätt har det hänt så mycket under det senaste året, men ändå inte. Det är väl som alltid en fråga om perspektiv.
 
JAG tycker inte så mycket har hänt. Dagarna har gått en efter en och det har varit många dagar som jag bara suttit framför datorn. Men ändå så sitter jag i Irland och jobbar natt. Två saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra.
 
Det är så mycket jag vill säga, men ändå så är det så svårt att börja hitta orden. Så mycket jag vill säga, men vet inte om jag borde. Men egentligen är det nog bäst för mig om jag gör det. Fastän jag förut bestämde mig för att inte skriva om någon annan. Så kanske det behövs.
 
Jag är livrädd om vad som kommer att hända om jag berättar allting. Berättar saker om en annan som påverkat mig så mycket.
 
För min egen skulle borde jag nog, men man vet aldrig. Jag vet ju alltid att jag mått så mycket bättre av att skriva av mig.
 
Det har varit mycket smärta i år. Känslomässig. En stor del varför jag är här är för att jag behövde fly. Jag ångar inte att jag är här och jag vet att det var det bästa valet för mig att komma bort, men jag ångrar inte att jag är här. Jag önskar att det kunde vara annorlunda. Jag önskar att jag kunde stanna kvar, men att önska går inte. Jag gjorde vad jag kunde.

Irland


Nu har det gått ungefär en månad och jag är fortfarande kvar.
 
Resan började rätt jobbigt med ett inställt plan och resan tog mycket längre tid än beräknat. Blev tvungen att mellanlanda i oslo och amsterdam innan jag kom fram. Sedan när jag var framme så var bagaget kvar i Oslo.
 
Men jag påminner mig om att allt handlar om attityd.
 
Jag hade kommit till Irland. Det kändes overkligt, som om jag inte var i ett annat land.
 
Första dagen på jobbet var redan på dagen efter men som tur var så fanns det flera stycken på samma bed and brekafast som också skulle börja samma dag på samma plats. Totalt var vi fem stycken och det hjälpte en hel del.
 
Men som sagt så har det gått en månad och jag har anpassat mig rätt bra tror jag. Jag har hittat ett boende där jag hyr ett rum i ett hus hos en familj en bit utanför maynooth som ligger nära Dublin. Det mesta liksom bara är.
 
Jag var har snart mitt irländska personnummer som jag väntar på så att jag kan skaffa bankkonto där lönen skall börja betalas in. Jag har tagit emot samtal på jobbet i två och en halv veckor nu och även om jag ibland inte har någon aning om vad jag håller på med så finns det folk att fråga och jag tror att det går rätt bra.
 
Jobbet tar upp den största delen av tiden så har inte direkt hunnit turista någonting. Känns inte riktigt som jag behöver det, mer att jag kanske borde göra det.
 
Men en tanke som slår mig ibland och jag svär väldigt sällan förutom att försöka lägga in en poäng är
 
"I am in fucking Ireland"
 
Jag har gjort det. Jag har lämnat platsen där jag trodde att jag skulle dö. Jag är till och med i ett annat land och testar på någonting helt nytt. Jag blir tårögd när jag tänker på det.
 
Även fastän jag inte är annorlunda och att mitt liv är rätt lika så är det en till sak som jag har gjort som jag aldrig hade en tanke på att jag skulle kunna göra. En sak som om någon sagt det till mig bara för några månader sedan så skulle jag aldrig tro att det skulle hända.
 
Ps bilden ovanför är faktiskt något så ovanligt som en bild jag har tagit själv. Är från maynooth campus, i den byggnaden sov jag i en vecka, längst upp till höger på baksidan.

Livrädd

Det är lite upp och ner, men ibland så känner jag mig faktiskt helt livrädd.
 
Livrädd över att det skall bli något fel. Att jag inte skall hinna. Att det skall strula till sig. Alla kostnader som allt det här medför. Att jag inte skall klara av arbetet.
 
Jag brukade säga att jag var inte rädd för att bli anställd utan att jag skulle få jobbet och inte klara av det och här har jag satsat allt.
 
Mitt boende, mitt sparkapital, min säkerhet, min omgivning att komma till en plats där det inte finns någon jag känner på långt håll.
 
Det närmaste är alla detaljer inför flytten och det är flera saker som behövs göras, men som är så enormt betungande eftersom det ger en sådan stor rädsla inom mig. Jag vill bara gömma mig och helst låta någon annan sköta allting.
 
Men samtidigt så vill jag ändå göra allting själv. Det känns som om jag behöver göra åtminstone det mesta själv.
 
Jag vill inte att rädslan skall besegra över mig. Det mest skrämmande är att berätta allt det här för alla och sedan inte komma iväg. Att inte klara av det och den rädslan gör det inte lättare utan faktiskt mycket svårare.

Resa

Det är en del praktiska detaljer som behövs göras för framtiden.
 
Jag har fjorton dagar på mig inan det är dags för mig att lämna landet. Säga upp lägenheten är en sak, men alla möbler och allt annat är en helt annan. Jag tänker sälja några saker och sedan ge bort en massa andra saker.
 
Det är inte mycket jag kommer att ta med mig. Jag får betalt resan och två veckors hotellvistelse och under den tiden skall jag söka lägenhet själv. Skulle jag hitta lägenhet tidigare så får jag de pengar som blir över annars så får jag betala med min lön.
 
Då blir det en hel del som skall bort som jag inte annars skulle kunna ta med mig. Porslin, lakan, kuddar, stolar och allt annat som skall bort. Sedan finns tanken om jobbet inte skulle fungera så finns möjligheten för mig att flytta till min syster i stockholm efteråt. Men det får vi väl hoppas att det inte händer. Vem vet jag kanske stannar kvar där i resten av mitt liv eller så blir det ett annat land senare. Ingenting är omöjligt.
 
Jag tror att det inte finns så mycket annat, förutom att kanske säga upp mitt gymkort och el och andra saker innan jag flyttar också. Kanske onödigt att betala saker jag inte behöver. Men det hinner jag nog med.