Livet fortsätter
Nya erfarenheter.
Mitt liv blev inte alls som jag trodde. Jag trodde att jag aldrig skulle lämna lägenheten jag bodde i, aldrig få ett jobb, aldrig ett riktigt liv förutom att dö någon gång.
Jag bor inte i min gamla lägenhet längre. Jag hade en önskan att kunna flytta till en större stad så som stockholm eller västerås. Där jag hade släkt och en trygghet av att kunna ha någon utifall jag skulle må sämre.
Men som det har stått i de senaste inläggen så blev det inte så, det blev Irland.
Men nu är den tiden över. Jag gjorde min första riktiga resa någonstans själv. Jag tog en semester genom budapest, prag och wien. Jag var fortfarande sjuk med hosta och varit det så länge och första natten i budapest så kom jag till insikten att jag kan inte stanna kvar i Irland längre. Det går inte, med inga pengar när man är hemma och är sjuk och en dyr sjukkostnad så fanns det hela tiden en extra oro över att om jag inte kunde arbeta längre.
När jag kom tillbaka så sade jag upp mig och reste hem till Sverige, till Stockholm och min syster.
Jag kom dit runt jul och hostan blev riktigt kraftig. När julen var över så började jag söka hjälp, men under tiden så gjorde jag ett nytt val.
Även om det var trevligt att bo där så ville jag ha någonting eget. Någonting som var mitt.
Nu är jag här.
I Litauen.
Fick ett erbjudande från de i Irland att eftersom jag ändå skulle lämna landet så varför inte söka till där de flyttar flera av deras jobb till. Flera arbetsplatser höll på att flytta från Irland till Litauen ändå.
Nu har jag varit här i två månader och är mycket mer nöjd över att vara här än i Irland. Har kollat upp hostan, har haft både virus och svamp som är borta nu. Har fortfarande en del hosta kvar som inte vill försvinna och skall fortsätta kolla upp den för att se om det går att göra något för att få helt bort den.
Bor i en egen lägenhet igen och för en gångs skull mycket mer centralt. Bor i huvudstaden, med 20 minuters promenad från centrum och trettio minuters promenad från arbetet. Har två köpcentrum inom 10 minuters promenad från mig.
Lägenheten är på tionde våningen och har en riktig eldstad inuti.
Kostnaderna här är riktigt låga, lägenheten kostar runt 6000 i månaden med omkostnader inräknat. Jag tog en taxi idag för att åka strax över 2 kilometer för en kostnad på 33 kronor.
Samtidigt som jag mer pengar i lön efter skatt än när jag bodde i Sverige, där lägenheten kostade ungefär samma, men allt annat var mycket dyrare och jag bodde i stad en bit utanför storstäderna.
Jag arbetar fortfarande med svenskar och pratar svenska om dagarna och arbetar hemifrån nu under dessa corona tider. Var lite orolig över att inte träffa människor, men jag är inte samma person som jag var förut. Ensamheten påverkar mig inte alls så som det gjorde förut.
Jag är en mycket mer socialare person nu än vad jag var när jag mådde sämre.
Jag är nöjd över att ha gjort detta valet och vi får se vad som händer. Kan inte låta bli att tänka att.....
Faan, jag bor i ett annat land, igen och gör saker som jag aldrig trodde var möjligt.
Jag hoppas att ni som läser detta kan faktiskt inse att ingenting är omöjligt och man kan aldrig veta med säkerhet vad som kan hända.