Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - january 2015

Sista frågan

Sista och fjärde frågan, vilket dock hade en del underdelar.
 
Finns det några andra viktiga faktorer som har haft betydelse (delaktighet, ekonomi, medicinering, sjukskrivningar?) i det sociala företaget.
 
Att säga att ekonomi inte spelar någon roll är att vara fruktansvärt naiv. Jag skulle gärna ha fortsatt även om jag inte började få någon lön. Jag själv har aldrig haft något problem att leva på soc-pengarna. Visserligen så reste jag aldrig någonstans och köpte extremt sällan någonting nytt. Bara när jag absolut behövde detta.
 
Det blev dock aldrig någonting över i slutet av månaden.
 
Med lönen har jag fått en större frihet att göra mera saker. Att kunna utöka mitt växande på ett sätt jag inte kunde förut. Inte bara hobbysaker utan också mer praktiska saker såsom ny säng och tvättmaskin. Nya kläder för min förändring av klädstil har denna hjälp till med också.
 
Ett problem som jag fortfarande har kvar är att jag är fortfarande rätt nervös över att inte ha någon buffert över hur mycket pengar jag har sparat. Innan jag riktigt kan slappna av så vill jag åtminstone ha en månadslön sparat. För utifall någonting skulle hända.
 
Håller på att betala tillbaka en mängd till mitt studielån som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle få göra. Det är faktiskt rätt skönt att det kanske kommer att vara borta någon gång i framtiden. Bara ca 140000 kr till.
 
Att ens tänka på körkort hade varit en omöjlighet utan lön. Nu har jag hoppet, det hade jag aldrig förut.
 
Så ekonomin är väldigt viktig, men jag tror det ligger långt bak varför jag går till arbetet.
 
Delaktigheten har jag egentligen skrivit mycket om redan i de andra svaren och att vara delaktig leder till empowerment och detta har fungerat bra för mig.
 
Min medicinering har jag också skrivit en hel del om på senaste tiden på grund av att jag slutat med den. Jag började med den långt innan jag började på företaget och hade fortsatt använda den om jag inte hade haft arbetet. Så min medicinering hade minskat tack vare sociala företaget.
 
Sjukskrivningar har minskat år för år. Det var länge sedan jag var borta för att jag inte hade orken att komma iväg. Förra året så hade jag bara elva frånvarodagar och alla dessa var för att jag var sjuk på rikigt.
 
Men annars så har mitt immunförsvar blivit starkare och jag är mer sällan sjuk. Jag har blivit en starkare person.
Innan när jag hade andra praktikplatser eller studier så hade jag 20-25% frånvaro. Ungefär en vecka varje månad.
 
Annars är den viktigaste orsaken till varför det har blivit bättre är personerna som är där. Särskilt i mitt fall där ensamheten var den största fienden och andra människor är räddningen. Jag hade aldrig kunna gjort någonting av det jag gjort ensam.
 
Visst har allting inte varit perfekt, Ibland till och med långt ifrån. Men jag tror att det som varit är bra mycket bättre än de flesta alternativ som finns där ute. Alternativ som jag aldrig fått. Det har varit riktigt bra när jag ser tillbaka på helheten under de år som varit.

Fråga tre

Tänkte fortsätta med fråga tre efter gårdagen. Har fortfarande en del tankar, men tänkte hoppa det idag och fortsätta med det jag lovat. Kan vara bra att för en gångs skull slippa tänka på det som händer. Kanske någonting jag borde börja göra mer.
 
Hur påverkar personernas upplevelser av empowerment?
Empowerment var ett viktigt ord i början av kursen. Ett annat namn på detta som sades var egenmakt. Vilket i grunden hade som betydelse att vi som börjar här skulle få makten över vårt eget liv.
 
I början så var detta bara ett ord för mig. Ett ord som egentligen inte betydde någonting. Jag hade ingen som helst aning om vilken kontroll jag skulle kunna ta och jag hade väl i viss mån kontrollen över vad jag trodde att jag ville ha. Vad jag tyckte jag klarade av.
 
Jag hade ingen aning om hur lite kontroll jag egentligen hade. Det är svårt att kontrollera sitt liv om ens valmöjligheter är extremt små. Jag hade ingenting annat att välja mellan. Det var antingen att göra kursen eller att ge upp. Jag tog det som gavs mig och jag hade inte någonting annat.
 
Sedan när företaget började så märkte jag hur skrämmande det är att ha egna val. Hur lätt det är att vilja ha någon som bestämmer. Det var inte bara jag som hade den känslan och viljan att någon av handledarna skulle vara en chef eller arbetsledare var stor.
 
När det blev problem mellan deltagarna så ville de gärna att handledarna skulle medla eller vara bestämmande. Vet inte riktigt hur det var med detta eftersom jag själv inte direkt var med i något bråk på sådant sätt. I alla fall inte vad jag minns, men jag tror att handledarna försökte få oss att prata med varandra istället för mot varandra. Att försöka lösa det själva.
 
Men ändå så hade kursen lärt mig att hela poängen med företaget var att vi skulle vara självstyrande. Att de handledare som fanns skulle bara vara med vid sidan om. Att det skulle vara demokratiskt styre och vi tillsammans skulle styra allting frammåt.
Jag var så besluten jag kunde vara vid den tiden att försöka ta vara på den möjligheten vi hade.
 
Under tiden som gick så blev det lättare och lättare att ta kontroll över mitt liv.
 
Idag är jag fruktansvärt tacksam över chansen att få bestämma själv. Nu har jag fler val än någonsin och jag är fortfarande rädd över den egenmakt jag har fått. Jag önskar ibland att någon kunde bestämma åt mig. Att jag hade en sekreterare som kunde hjälpa mig att styra upp alla saker jag vill göra. Att slippa allt ansvar jag har.
 
Men samtidigt är jag tillbaka till den jag var förut om jag inte hade något ansvar. Jag är tillbaka till den som bara väntar på döden och hoppas att det inte blir några problem alls på vägen.
 
Även med de känslor som sliter i mig just nu är jag fortfarande tacksam över att de finns och sliter. Att jag har makten att fortsätta och hantera det som händer. Att jag kommer göra som jag alltid har gjort. Att kunna se tillbaka och titta över de svårigheter jag har haft och säga till mig själv att jag klarade av det. Jag klarade av ett till av de stora hindrena i mitt liv.
 
Att jag hade kontrollen och makten över mig själv att klara detta.
 
Så i grunden är svaret att empowerment är skrämmande och svårt, men stärkande. Desto mer egenmakt man har desto bättre val kan man göra utifrån sina egna känslor och tankar, istället för att styras av omgivningen. Desto bättre kontroll jag har haft över mina val, desto mer nöjd har jag blivit. Har det blivit illa av de val jag har gjort kan jag i alla fall säga som med kassaaparaten att det är jag som har gjort valet.
 
En tanke som jag tänker nu på att det var länge sedan detta ord togs upp. Jag vet inte om det betyder samma för andra som mig eller att de som är nya har riktigt fått in denna tanke. Kanske borde ha med det på något möte i framtiden eller åtminstone se om det går att prata om det.

Skall försöka komma ihåg detta.
egenmakt - empowerment - kontroll - självbestämmande

Goda intentioner

Det sägs att vägen till helvetet kantas av goda intentioner.
 
Det är så lätt att göra saker som jag inte borde göra. Det är så lätt för mig att ursäkta mig själv för det jag har gjort eller inte gjort.
 
Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här sitsen. Att jag skulle vara så långt borta från den jag har varit.
 
Jag och en vän pratade igår om att jag var rätt manisk och det är så lätt att köra över andra när man får känslan över att man är så jävla stolt över mig själv. Hur lätt det är att bli girig över livet och allt som finns inom detta.
 
Jag har sagt att jag har haft koll på allting och jag har trott eftersom jag har den osäkerhet jag har i grunden att jag verkligen hade koll över allt.
 
Jag erkände att visst så har jag känt mig girig över de saker jag vill ha eller vill göra. Visst vet jag att jag är viss mån manisk fortfarande och känslorna hoppar fram och tillbaka.
 
Men på något sätt har jag tappat den ödmjukhet jag tidigare hade. Visserligen var ödmjukheten alldeles för extrem för att vara hälsosam, men nu....
 
Jag tänker tillbaka på den senaste tiden och märker att det inte bara handlat om att jag är stolt över mig själv. Jag har faktiskt varit stolt över mig själv under flera år.
 
På senaste tiden har jag nästan krävt av omgivningen att vara stolt över mig också. Att lyssna på mig eftersom jag har kommit ut från botten och jag vet hur det verkligen är. Även vid flera tillfällen där jag gjort saker för andra så har det varit för att jag trott det varit den bästa vägen.
 
Det känns som om jag i viss mån har tappat bort förmågan att verkligen lyssna och ta till mig saker.
 
Även om alla kanske inte märker detta så märker jag skillnaden inom mig nu på ett sätt jag inte gjort innan.
 
Det känns som någonting värdefullt har dött inom mig. Det finns inga ursäkter jag vill säga ingen förlåtelse jag tycker jag förtjänar. Det värsta är att jag inte gjort felet en gång utan det har varit om och om igen. Jag har till och med märkt det själv när jag skriver, men inte vågat erkänna det för mig själv. Jag har inte kunnat hålla mig tillbaka.
 
Jag är bättre än så här. Jag måste vara det.
 
Jag skulle vilja pausa allting just nu. Bara undvika allting och låta tiden få flyta iväg.
 
Just nu är jag faktiskt inte särskilt stolt över mig själv. Även om jag skulle bli förlåten för de misstag jag har gjort så vet jag faktiskt inte om det skulle göra någon skillnad. Om jag inte hittar tillbaka till den delen av mig själv som jag alltid tyckt om med mig själv så kommer jag ändå bara göra samma misstag om och om igen.
 
Jag är extremt tacksam över den ärlighet jag får när människor i min närhet ger mig svar jag kanske inte just då vill höra. I all den röra som är mitt liv och känslor så behöver jag detta. Det är så mycket lättare att tappa bort sig själv än vad jag trodde. Det märks inte förrän det är för sent. Vilket det kanske i viss mån kan vara.
själviskhet - skada andra - skam - tappa sig själv

Upplevt hälsotillstånd

 
Hur påverkas personernas upplevelser av sitt hälsotillstånd i det sociala företaget?
 
En sådan där speciell allmän fråga som inte är så lätt att svara på heller. Särskilt om man skall dela upp det i vad som händer i företaget och vad som händer annars i livet. Kommer nog att bli lite svar här som sammanflätas med den tidigare texten.
 
Jag minns att vi gjorde ett frågeformulär till alla som var kvar i slutet av kursen. Alla hade svarat att deras sociala liv hade ökat.
 
Men för min egen del så är det som jag alltid har skrivit att min hälsa har ökat under varje år som gått. Vilket då också betytt att mina upplevelser har blivit fler och bättre.
 
Jag trodde i början att jag var en väldigt enkel person. Allting jag gjorde var inom väldigt snäva ramar som jag väldigt sällan lämnade. Jag visste exakt vem jag var och vad som skulle kunna hända.
 
Jag visste vad jag inte klarade av, och kunde inte säga vad det fanns som jag kunde klara. Kommer ihåg när jag försökte beskriva vad jag är bra på och det kom aldrig någonting speciellt fram.
 
Innan vi riktigt började med företaget så hade jag börjat att komma längre fram och ansåg mig faktiskt vara duktig på ett par saker. Att lära mig nya saker och hänga med. Jag började faktiskt att tro de komplimanger jag fick om mig själv.
 
Men om jag hade varit hemma och inte gjort någonting så hade jag inte fått några komplimanger och jag hade fortfarande inte vetat av själv vad jag är bra på.
 
Jag började märka mer och mer, att jag inte var så enkel som jag trodde. Jag trodde att jag började bli mer och mer komplicerad, men det är nog bara så att jag började att märka mer och mer av mig själv.
 
Desto mer företaget fortskred, desto fler saker fick jag göra. Desto mer märkte jag vad jag klarade av, desto bättre mådde jag.
 
Jag minns ett tillfälle där jag skulle vattna en blomma. Jag ville inte gå runt kassaapparaten utan hällde över och råkade spilla vatten in i den.
 
Den slutade fungera och vi var tvungna att införskaffa en ny. Det här är faktiskt en av mina stoltaste berättelser. För vid det här tillfället mådde jag så bra att jag kunde ta åt mig kritiken över att ha förstört en maskin värt några tusen. Jag hade gjort ett misstag och jag skulle utan tvekan stå för detta.
 
Detta var på riktigt den första gången jag kunde säga att jag gjorde ett misstag. Ingen annan och skulle någon få skit för detta så var det jag.
 
Innan så hade jag flytt undan eller ursäktat mig av bara den. Ingen annan märkte att det var jag som gjorde det och jag hade enkelt kunna låtsas om som jag inte visste någonting.
 
Jag kände mig stolt att jag inte flydde.
 
I samband med de nya saker som hände och förändringar som skulle göras så märkte jag nya svårigheter. Jag kunde identifiera dessa mer och mer. I samband med bloggen så ökades dessa på avsesvärt. Det blev så mycket tydligare allting.
 
Problemet kanske blir då att skilja mellan det arbete jag gjorde på företaget och det jag gjorde på bloggen. Men egentligen så kanske jag hade gjort alla framsteg jag gjort under det senaste året på företaget i alla fall, men det har gått bra mycket fortare att skriva om det. Alla förändring jag skrivit om under året finns under Jubileum.
 
På senaste månaderna har jag dock märkt så mycket mer om mitt hälsotillstånd. Jag har märkt hur långt jag har gått och hur många stora småsaker som finns kvar.
 
Jag är mycket mer uppmärksam på det som händer runt mig och vill veta mer. Jag är säkrare än någonsin och vet vad jag vill. Jag är säkrare än någonsin på min hälsa.
 
Hoppas detta svar passar också.