Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Att skriva

Nedstämd (4)

Imorgon fyller min blogg två år och jag hade en tanke på läsa igenom en del vad jag skrivit under året och lägga upp ett fantastiskt och positivt inlägg om vad som har hänt.
 
Men desto mer jag läste, desto mer nedstämd blev jag.
 
Än så länge har jag bara hunnit kolla igenom de tre första månaderna, men ändå.
 
Det är så mycket onödig text som egentligen försvinner iväg. Text som jag har glömt bort och som egentligen inte spelar någon roll längre. (jag är dock säker på att det var nödvändigt för mig under tillfället). Sedan var mycket så vagt att det är svårt att få ut allt jag ville säga. Delvis för att det inte skulle vara för mycket text och delvis för att jag inte kände att jag kunde förklara allt. (oftast för att inte nämna någon annan person),
 
Men det som jag tänker mest på är hur mycket jag kämpade. Hur mycket jag inte visste vem eller vart jag egentligen var. Delvis också så märker jag också hur liten koll jag hade på mig själv när jag var utan medicin under dessa månader. Om hur ofta jag faktiskt inte alls mådde särskilt bra, men ändå kämpade.
 
Jag kommer ihåg de dagar jag mådde bra väldigt väl, men de dåliga är svårare.
 
Sen är jag inte särskilt nöjd med de mesta jag skrev under den här tiden.
 
Jag kommer att läsa igenom mer imorgon och börja om igen. Kanske är det annorlunda då när jag är piggare och är på bättre humör innan jag börjar läsa.
 
Förutom det jag skrev ovan så har det varit en blandad dag. Men totalt så är den mer negativ än positiv, men ändå inte så att jag direkt mår dåligt. Så idag blir det en fyra.
 
förändring - mående - skriva

Skrivandet

Det har varit mycket nu.
 
Jag har träffat vänner på fredag, lördag och söndag. I torsdags så var det boxning och idag så var jag iväg på en foxtrot kurs igen. Imorgon skall jag och en vän prata om eventuellt skapa ett företag tillsammans.
 
Det känns som om en normal vecka för mig nu för tiden innehåller en massa saker som jag inte hinner med.
 
En massa underbara, stressande och intressanta saker.
 
I förrgår så tänkte jag skriva, men var så fruktansvärt trött att jag bestämde mig för att strunta i detta. Igår så var jag också trött, men inte alls lika som dagen innan. Det är nog första gången jag bestämde mig för att inte skriva fastän jag hade orkat och ändå kände mig helt nöjd.
 
Det kändes helt ok att bara gå och lägga mig.
Jag vet inte riktigt hur det kommer att bli i framtiden med skrivandet just nu. Men det känns lättare än någonsin att kunna låta skrivandet vara som det är ett tag och sedan komma tillbaka igen.
 
Det har hänt flera gånger att jag har stressat hem tidigare för att hinna skriva, men det känns inte nödvändigt just nu.
 
Jag tror också att jag under de kvällar är tröttare än vanligt eller kommer hem för sent att lättare hoppa över skrivandet för att gå direkt till sömnen och slappna av.
 
Oavsett vad som händer så blir det nog bra och jag kommer nog få ännu mera saker att göra. Ibland så får jag omprioritera dagen som den kommer.
skriva - stress - upptagen

Skriva för skrivandets skull

Ända sedan jag började med detta har tanken funnits hos mig, och idag har jag tänkt väldigt mycket på detta under de senaste två timmarna. Har haft huvudvärk och stor trötthet inom mig, men ändå så sitter jag här.
 
Skall jag skriva eller inte skriva?. Skriver jag för skrivandets skull eller min egen? Är det någon skillnad?
 
Varför gör jag detta även under de dagar när jag egentligen inte har någonting att säga. Har jag tagit upp allt som finns att ta upp? Är det ett behov av att känna mig bekräftad?
 
Jag tänker på att jag måste skriva någonting och sedan ändras tankarna om att det kanske är bra för mig att hoppa över ibland. Att lämna detta bakom mig ett tag.
 
Skall jag testa och se om jag inte skriver på ett tag och sedan se om jag kan börja igen? Är jag fortfarande rädd över att om jag hoppar över skrivandet att jag helt slutar med detta? Är orden jag skriver på kvällen egentligen det som är viktigast för mig eller är det att jag skriver som är viktigt?
 
Är jag orolig över att bli bortglömd om jag slutar att skriva? Att jag skall börja ge upp de saker jag håller på med? Att mitt skrivande är mindre viktigt än vad jag tror det är?
 
Den enda riktigt viktiga rutinen för mig känns som om det är att jag varje kväll skall skriva någonting. Vad som helst. Den perfektion jag har haft för mitt skrivande känns inte lika intensivt som innan. Även om jag inte alls får lika många aha-upplevelser som innan när jag skriver så kommer de fram ibland.
 
När jag tänker på vad andra säger om att skriva för skrivandents skull så vet jag inte vad de menar egentligen.
 
Jag tror att jag skriver för min egen skull och för skrivandets skull. Jag tror inte att det finns någon skillnad där. De sitter ihop så mycket för min egen del att det är för tillfället så svårt för mig att sära på dem.
 
Jag skriver för att skriva och för att jag tycker om det. Jag skriver för att kanske så får jag en ny tanke som jag inte haft innan. Jag skriver för att kunna minnas och få ut den gråt som jag har inom mig. Jag skriver om och om saker för att någon gång kanske få ut de perfekta orden för just det tillfället. Jag skriver för rutinens skull och även för alla de tvivel jag fortfarande har inom mig.
 
I grunden om jag skall vara helt ärlig så är jag faktiskt väldigt osäker. På något sätt så söker jag tillstånd från andra av att få fortsätta hålla på i den takt som jag gör just nu. Att få tillstånd av att hitta mig själv och bara få ut ord efter ord utan att det egentligen skall vara något intressant skrivet eller ens dugligt. Jag önskar jag kunde sluta censurera mig själv och sätta ut vilken text som helst och bara vara nöjd.  Den viktigaste personen av att få tillstånd av är väl mig själv, men det är lättare sagt än gjort.
frågor - perfektion - skriva - tillstånd

Engelska

Redan innan jag började med den här bloggen så funderade jag på att försöka skriva på engelska.
 
Tanken var att jag hoppades att tusentals skulle kunna komma in och ge mig den bekräftan jag kände att jag behövde.
 
Jag hoppades att det skulle bli massvis av människor som skulle se det jag skrev och med engelska så skulle chansen vara så mycket större.
 
Jag har under hela tiden haft tanken på att börja också på engelska, men rädslan över att jag inte skulle kunna bry mig om en extra blogg oavsett om det var samma eller inte skulle bli för mycket för mig.
 
Nu på senare tid har tanken blivit starkare och starkare. Även om jag inte har så många som läser så är jag mer nöjd över de som är här än vad jag trodde jag skulle vara. Även de dagar jag av en orsak inte kunde eller orkade skriva och jag kanske hade noll besökare så gjorde det ingenting längre.
 
Jag behöver inte den bekräftan längre, men tanken på att ha det på engelska språket är faktiskt mer än att bara kunna nå flera personer. Tanken över att kunna skriva om saker som jag redan skrivit om utan att känna känslan över att jag repeterar mig är lite lockande.
 
Många av de texter jag har skrivit om behövs skrivas ner igen för min egen skull och jag behöver ta upp dem om och om igen tills de blir mer och mer accepterade av mig. Så tidigare idag så äntligen bestämde jag mig för att det var dags att börja göra ett försök. Även om jag aldrig uppdaterar den så är det skönt att åtminstone ha börjat.
 
Jag är tacksam över att jag började på svenska, vilket har gjort det så mycket att formulera det jag tycker och tänker. Jag kommer fortfarande att prioritera den här som är på svenska och den engelska kommer jag ha bara för att jag vill. Det är så jag tänker i alla fall just nu.
 
Om någon skulle vilja titta på bloggen senare så är den wonderfulinferno.blogg.sehar bara gjort ett inlägg än så länge, så den är nog lite tom för tillfället. Jag tror min engelska är rätt ok i alla fall.
blogg - engelska