Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - december 2013

Gott nytt år

Mitt förra nyårslöfte var att det här året skulle bli det bästa någonsin. Det var första gången jag bestämde mig för ett nyårslöfte.
 
Det känns definitivt som det fungerade. Förra året och året innan har jag minnen av att jag var glad nästan konstant och detta år känns det lite som jag har landat på en någorlunda stabil nivå. Jag har gjort ett flertal saker som jag aldrig gjort förut. Ett flertal saker som jag aldrig trott att jag någonsin skulle göra förut. Jag har stora förhoppningar att nästa år kommer bli ännu bättre.
 
Det är så bra att kunna må bra. Det påverkar bara inte mig själv utan andra runt omkring mig. Det känns som om det finns flera i min närhet som också haft det bästa året hittils. Kan dock inte veta säkert men det känns i alla fall så.
 
Framtiden är alltid bättre. Den har inte hänt ännu och den går fortfarande att påverka. Tillåt er att ha det bästa 2014 ni kan så kanske 2015 blir ännu bättre. Allting behöver inte alls bli helt bra men jag är i alla fall nöjd om det antingen blir lite bättre eller att jag själv blir lite bättre att kunna tackla de eventuella problem jag stöter på.
 
Till er alla oavsett om ni firar nyår idag eller någon annan dag eller läser detta hundra år efter jag skrivit, så önskar jag er goda förutsättningar i framtiden.

Någonting enkelt

Jag skrev någonting enkelt igår. Blev dock inte så enkelt utan jag komplicerade till det en smula och sedan kom ingenting ut när jag skrivit klart vilket jag inte märkte förrän idag. Tänkte om jag skulle skriva om det jag skrev eftersom jag var väldigt nöjd med det jag skrev och kunde somna rätt snart efter jag skrivit klart.
 
Tänkte om jag skulle skriva om det jag skrivit tidigare eftersom jag kommer ihåg det mesta. Men det kommer inte bli så som jag skrev förut. Oftast när jag skriver är det sent på kvällen när jag är rätt trött och just när jag är klar känns det rätt bra (brukar dock bli piggare när jag ligger ner och försöker sova efter jag skrivit). När jag är piggare och läser igenom kanske jag inte är helt nöjd, så det är en orsak till varför jag inte gillar att gå tillbaka och läsa det jag skrivit eller gör om det jag skrivit. Jag skall undvika att vara för petig på mig själv och inte stressa upp mig alltför mycket i onödan.
 
Varje ämne kommer fram efter jag har tänkt ett litet tag i sängen och väljer det baserat på hur det känns just nu och vad jag vill skriva om. När jag skrivit klart det så är det väldigt svårt att gå tillbaka till den känslan exakt så som den var kvällen innan. Under dagen kommer många tankar fram på vad jag vill skriva om men på kvällen när jag börjar tänka på vad som komma skall så kommer nervositeten över mig och tömmer mig på allt som jag tänkt på innan. Ingenting av detta duger enligt mig själv. Så istället så börjar jag kort med en tanke och låter resten komma fram naturligt.
 
Detta förklarar också varför i varje fall vad jag tycker, att ibland så börjar jag med en sak men ändrar om till en annan sak. Just då så känns det naturligt för mig att ändra inrikting. Oavsett om andra tycker om det flyter naturligt fram så känns det så för mig i alla fall. När jag är tröttare är jag nog inte lika pedantisk som när jag är pigg.
 
Så i slutändan hoppas jag att allting blir rätt men det gör ingenting om det blir fel, i alla fall inte om det här. Det räcker att det känns rätt för mig. I alla fall just nu.

midnatt

Nu när jag börjar har klockan precis passerat midnatt. Förut innan medicinen så brukade tankarna och ideerna flöda innan jag försökte sova. Det var varenda natt, desto mer jag var tvungen att komma upp nästa morgon desto mer kom tankarna. Jag tänkte inte eller ville inte tänka på det då att det var nog en stor del av problemet. Det blev svårare och svårare att komma upp i tid på morgnarna.
 
Allting var så mycket bättre i tankarna. Det var fantasier som kom fram om hur det borde vara. Saker jag sett på film som jag blev inspirerad av. Spel som jag höll på med, var det massvis av planer på. Men oftast försvann alla planer iväg ur minnet när morgonen kom. Men det gjorde allting så mycket svårare att få en ordenlig dygnsrytm. Andra året i gymnasiet så blev det tyvärr streck i nästan alla ämnen på grund av frånvaro av att jag vaknade inte av väckarklocka på morgonen och kunde inte somna på kvällen.
 
När jag började med medicin, så var jag arbetslös och hade varit det ett tag. Det viktigaste jag märkte var att det blev lättare att somna. Jag saknade dock de tankar och ideer jag fick på nätterna. De var inte alls lika aktiva som förut. Jag hade ofta funderat om jag skulle sluta med medicin så kommer tankarna tillbaka.
 
Talespråket att man skall vara försiktig vad man önskar sig är relevant i detta ämne. Nu när jag mådde så mycket bättre och jag har en liten dos och bara en medicin så jag hade missat i tre dagar, vilket inte gör så stor skillnad, så tänkte jag att nu skall jag testa. Efter totalt tio dagar så märkte jag hur fruktansvärt stor skillnaden är. Jag hade inte fler ideer när jag var utan medicin, utan istället hade jag inte det locket som gör så att man kan somna normalt. Ideerna var dessutom bara symtom på det verkliga problemet. Skräcken jag hade inom mig kom ut i full skala. Hela min kropp skrek att det var något hemskt som skulle hända. Att när som helst skulle jag bli torterad eller mördad. Men mina tankar var klarare än någonsin förut så visste jag att det här var helt fel. Det fanns ingenting att oroa sig för. Jag kunde inte sova, missade en dag av jobbet av att hela min kropp var på helspänn i förväntan till nästa arbetsdag. Inte förrän jag bestämt mig att stanna hemma så kunde jag vila och somna. Det var dags att börja med medicinen igen och jag är helt förundrad över att jag överhuvudtaget överlevt med den känslan i hela mitt liv. den har varit normal för mig men nu har jag fått ett helt annorlunda perspektiv. Det är inte bara det att jag har lättare att somna nu, min kropp är inte längre på helspänn på samma sätt. Jag brukade också tänka på att jag blev mindre uppmärksam med medicinen, men jag vet nu att det är för att jag inte konstant letar efter faror längre.
 
Det sägs att läkare alltid försöker skriva ut medicin i stället för att hjälpa och jag tror att det är nog  i många fall rätt. Det är dock oftast förhoppningsvis en bra början. För min egen del känner jag nu att medicinen är grundläggande för att överhuvudtaget kunna fortsätta normalt. Men utan annan hjälp så hade normalt bara varit överlevnad och ingenting av livets andra underbara saker som man kan upptäcka om man orkar.
 
Som sista ord så kan jag väl sätta dit att hoppas att jag klarar av att somna nu. Tankarna och stressen kommer upp innan jag skall skriva och efter jag har skrivit. Så min dygnsrytm blir lite sämre än vanligt men fortfarande inte ens i närheten som förut.
sömn

Ett problem i taget

Jag försöker att dela upp problemen i grupper. Jag får också hjälp av andra att göra det. Jag är nog inte ensam med att ha en massa saker som jag skulle vilja ha annorlunda. Inte så jättestora saker, vissa är dock större än andra, men däremot massvis av små. Jag brukar fundera på att just nu skall jag tackla en speciell svaghet. Men i slutändan så blir det aldrig så. Det lättaste brukar vara för mig att tackla en sak i taget när det kommer. Försöka att prioritera just den saken som känns viktigast just nu. Till exempel så kan det vara väldigt svårt för mig att kunna träna på att kunna tåla konfrontationer med andra människor eftersom det inte händer alltför ofta och jag anser mig att jag inte bara kan starta sådana för att kunna träna mig själv.
 
Vissa problem går inte att tackla med en gång. De flesta saker går att skjuta upp till ett tillfälle när jag är redo att tackla dem. Vissa saker går inte att skjuta upp, men jag är oftare nu än före redo att kunna be om hjälp med dessa saker. De flesta problem är lättare än vad jag tror, men tanken på dem är mycket svårare än vad de borde vara.
 
Vissa saker går i viss mån träna på samtidigt som andra. Exempelvis så tänker jag rätt ofta på mitt sockerberoende och försöker att få den att minska, och detta gör jag samtidigt som alla andra saker, men å andra sidan är detta en fruktansvärt svår sak att sluta med.
 
Just nu så är mitt närmaste problem med att påbörja bokföring som jag har fått hem. Det är så svårt att påbörja och jag har skjutit upp det ett tag. Har nu den här helgen på mig sedan skall det vara klart. Jag vet att det inte borde bli några problem med själva arbetet men känslan inom mig som byggs upp är problemet. Jag måste börja träna och ta tag i saker fortare. Precis som igår så skrev jag att inte göra saker i sista sekunden, men det är så lätt att säga en sak men så fruktansvärt svårt att göra det. Särskilt hela tiden.
 
Råd finns inget här att ge från mig. Detta är väldigt personligt och jag vet inte ens riktigt själv hur jag skall kunna göra för att få bukt på allting men det är välan bara att testa sig fram själv. Vem vet jag kanske har något att komma med i framtiden. Det är ju snart ett nytt år med nya upptåg och chanser att ta hand om sina egna problem.