Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - october 2015

Föreläsningar

Jag ville skriva ut en till sak idag som jag fick reda på idag.
 
För ett tag sedan så blev jag tillfrågad av Finsam om jag ville vara med och föreläsa på ett frukostmöte med dem.
 
I torsdags var det sista tillfället jag skickade tillbaka ett meddellande om hur jag tyckte att det utskick de gjorde till olika personer inom kommunen skulle se ut. Personen jag skrev till hade meddelat att denne ville skicka ut utskicket så tidigt som möjligt för att så många som möjligt skulle kunna få svara om de kunde vara med.
 
Antalet platser var begränsade till 40 stycken.
 
Jag blev positivt överraskad över att platserna hade redan blivit fyllda i tisdags och om jag kunde vara med ett tillfälle till.
 
Jag som trodde att det skulle nog bara bli halfullt och föreläsningen är inte förrän 19:e november och de som hade tid att svara på meddellandet innan 10:e november. Så att det fylls upp två veckor innan sista anmälningsdag gör att jag känner mig lite extra stolt.
föreläsning

svårt att komma igång

Idag så vaknade jag ett flertal gånger under natten och jag bestämde mig för att gå upp en kvart innan min telefon ringde för att väcka mig.
 
Jag gick till fåtöljen och satte mig framför datorn så som jag har gjort så många andra dagar. Så som det varit förut så var det igen att jag kunde inte resa på mig och göra det jag borde göra.
 
Jag satt kvar tills det var ingen tid alls för mig att hinna göra någonting av de morgon sysslor jag ville göra.
 
Den sista tanken som slog mig när jag satt där och ville påbörja min dag, men ändå inte kunde var att jag mår nog sämre än vad jag har trott.
 
Det är inte dåligt på det sättet som jag tidigare skulle ha sagt, men det är definitivt inte bra.
 
Initiativförmågan har sjunkit en hel del igen och jag vet inte riktigt vart den har tagit vägen. Jag vet inte heller vad som riktigt har hänt.
 
Det är nästan som reklamen här uppe som jag kom ihåg sedan en lång tid tillbaka. Där tryggheten i soffan är den som lockar. Att inte behöva ansvara för någonting.
 
I slutändan så kom jag i alla fall iväg. Jag tog bussen för att jag inte ville komma för sent och inte hade någon ork att gå. När jag klev av bussen så kom tanken att jag ville hitta på någonting dumt. Jag ville bara göra någonting som inte var jag och sedan blev jag rätt glad.
 
Dagen blev bättre och jag är faktiskt rätt nöjd just nu.
 
Jag har känslan att medicinen hjälper och att uppmärksamma mig själv som jag gjorde i morse är nog bra. 
Jag får se om det blir lättare och lättare i framtiden istället för tvärtom som det varit innan.
couch - dåligt mående - initiativ

Medicin

 
Imorgon är det dags för att mig att komma tillbaka till psykiatrin för att berätta hur det gått med den nya medicinen.
 
Jag har testat på den i tre veckor redan och jag är faktiskt riktigt nöjd just nu.
 
Jag är lugnare och lyckas somna lättare. Jag är lite mindre uppmärksam på detaljer, men ändå så är jag nöjd över effekterna.
 
Jag måste vara helt ärlig och säga att jag behövde nog verkligen få den extra hjälpen som den ger.
 
Det är i alla fall minimi dosen på 5 mg (tabletterna var så små så att de inte ens gick att dela i hälften). Men ändå gör de riktigt stor skillnad.
 
Alla de som oroar sig för medicin så är det säkert rätt och riktigt för många av dem, men för mig så har den hjälp fruktansvärt mycket under alla år som har gått. Kanske är det så att jag hade turen att få rätt medicin direkt eller kanske är det så att jag på något sätt klarade mig utan att behöva en sådan hög dos. Kanske en kombination eller någonting helt annat. I alla fall så har den varit bra för mig.
 

Pålitlighet

Ibland när jag frågar en kund om denne vill ha ett kvitto så svarar denne "nej, jag litar på dig".
 
Mitt svar brukade vara "tur att någon av oss gör det i alla fall", på ett skämtsamt sätt.
 
Delvis så var det ironiskt, men samtidigt ett litet skydd utifall jag skulle göra något fel. För jag litade inte på mig själv.
 
Idag så kommer tanken fortfarande varje gång någon kund säger samma mening, men jag vill inte ha det gamla svaret. Inte nu längre. Jag är värd mer än så.
 
Jag har skrivit förut att jag har haft en önskan över att andra skall lita på mig. Att jag skall kunna ge den känslan till andra fastän jag inte helt litar på mig själv.
 
Det är svårt att ta sig till det, fastän det finns flera personer som säger öppet och ärligt att de litar på mig. Kanske till och med mer än vad de skulle kunna lita på någon annan människa de skulle kunna träffa.
 
Tanken över ansvaret jag har där kom över mig idag. Att någon dag kan jag misslyckas att vara kvar där. Jag har en oro att tappa det förtroende jag faktiskt lyckats att komma fram till. 
 
Jag har väntat på den dagen i flera år nu faktiskt (har inte riktigt tänkt på det så förut). Att det kommer komma den dagen där jag gör någonting som inte går att ta tillbaka. En dag som kanske aldrig kommer att hända.
 
Visst har det hänt gånger där jag inte riktigt klarat av det jag borde ha gjort eller kunnat vara där exakt vid varje tillfälle, men det har ordnat sig i alla fall. Jag tror att de gångerna är inte alltför många i alla fall och inte alltför stora. Jag har i alla fall försökt så gott jag har kunnat. Det är inte alltför många som begär mer än det.