Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Boxning

Kämpa vidare

Idag så gick jag för första gången till boxningen själv. Utan det stöd och den pushning jag har känt att jag tidigare behövt. Jag hade alla de vanliga ursäkterna men idag så gick jag.
 
En sak jag inte kom och tänka på förrän jag kom är att på promenaden dit så var jag inte särskilt orolig. Det är på flera saker som jag har märkt på mig att jag inte är alls orolig över själva saken i sig.
 
Det är den grundläggande rädslan som jag skrivit om förut som jag fortfarande är orolig över. Jag är orolig över att bli rädd igen. Att jag skall få känna som jag gjorde förut. Jag vet själv inte ens om att det är mer därför oron är där och inte av någon annan orsak.
 
Sedan när jag kom dit så efter tre kvart så var jag helt redo att ge upp. Jag var totalt utmattad och tyckte för en liten stund att det är ok för mig att gå hem nu. Jag är inte helt pigg ännu och jag har alla ursäkter i världen att ge upp.
 
Men ett litet tag till. Jag skall försöka ett litet tag till.
 
(Jag sporrades idag med en bra mycket mer jämn motståndare än senast. Jag var större och hade mer tyngd, men den andre var mer vältränad, mycket snabbare, mycket mera rörlig och bra mycket mera teknisk. Sedan hade denne bra mycket mera ork än mig den här gången.)
 
När träningen började närma sig sitt slut så var jag helt slut. Vi fick ställa oss vid slagsäckarna och slå långa slag och försöka ge allt vi har.
 
Jag gav allt jag hade. Det är så mycket lättare att slå kraftfullt på en slagpåse än en annan människa och fastän jag var så utmattad så fortsatte jag och gav de bästa jag kunde ge. Tränaren sade sista omgången nu och fastän jag visste att det inte skulle vara sista så struntade jag i detta. Jag kämpade som om det vore sista gången. Nästa gång blev det samma sak. Nästa gång blev det så igen.
 
Jag vet inte riktigt hur många gånger det var sista gången och dessutom så gick vi över tiden och höll på minst en kvart extra än den vanliga en och en halv timmen som var normalt.
 
Det sista var att vi skulle jogga runt och jag stapplade ibland, men försökte komma igång med joggningen om och om igen. Jag försökte göra extra för att jag kämpade vidare fastän det varit slut för länge sedan.
 
När träningen var över så tänkte jag om jag skulle lägga mig på golvet ett tag, men nej. Jag orkar ett tag till. Jag behöver inte vila. Det är inte så långt att gå hem.
 
Nu har jag tagit ett bad, ätit och även tvättat. Jag är rätt pigg på något konstigt sätt.
 
Jag tror fortfarande att jag skulle nog kunna kämpa ett tag till om det var nödvändigt.
 
Bara vid det här tillfället synns det så tydligt att det går att orka bra mycket mer än vad man trodde var möjligt. Att det finns alltid något kvar att ge fastän det känns så tomt. Det gäller väl inte bara fysiska utan också psykiska besvär. Även om vi inte tror det så är vi människor så fruktansvärt starka. Vi gräver oss ut det omöjliga och fortsätter vidare.
 
Till och med när man är helt säker på att botten är nådd så finns det ofta lite kraft kvar. Det lilla extra som kanske kan göra att det går hela vägen.
boxning - ge upp - kamp - kämpa - ork

Överläge

Efter ha haft fruktansvärd hosta inatt så tänkte jag nästan inte gå på boxningen idag. Jag var pigg, men var lite orolig över att få hostattacker och dra mig därifrån. Sedan är det delvis också på att jag inte har varit där nu på tre veckor. Tanken att gå dit och vara ok, om jag inte skulle orka gjorde att jag bestämde mig.
 
Det gick riktigt bra, men största delen av träningen var att jag och en till fick sparra mot varandra i nästan en timme med lite olika manövrar. Det var en ung tjej som vägde tjugo till trettio kilo mindre än mig. Redan när vi började så var hon bra mycket mera utmattad än mig och under hela timmen så var jag i ett enormt överläge mot henne.
 
Jag var större, tålde mera, hade mera styrka, hade mera ork. Jag var snabbare i slagen och hade bra mycket mera ork (vilket nog är det viktigaste här). Jag var mera taktisk än henne också, men hon var i alla fall snabbare i rörelserna och hade nog en mycket rörligare kropp än mig.
 
I samband med den här sparrningen fick jag mig att tänka tillbaka hur det var förut och hur orolig jag var att om jag skulle bli en starkare och bättre mående person så skulle jag bli elak. Att jag skulle kunna utnyttja det övertag jag hade mot andra för att få mig själv i en bättre position. Jag var orolig över att när jag skulle ha makten över det jag gjorde att jag skulle tycka om det för mycket. Jag har aldrig varit i överläge mot andra förut så som jag är idag.
 
Även om träningen var roligare och enklare än någonsin tidigare så var det så svårt för mig att tillåta mig känna något nöje i att träna med någon som inte direkt hade någon chans mot mig. Jag märkte mig själv att jag öppnade upp mig väldigt mycket och tillät henne avancera och attackera bra mycket mera än vad jag skulle kunna ha gjort.
 
Det fanns så många tillfällen när jag fick in handen genom hennes försvar och stannade framför henne. Tillfällen där jag inte ens tillät mig att nudda henne med handskarna. Jag kunde inte utnyttja något tillfälle alls.
 
Även vid förra träningen så mötte jag några i underläge mot mig och jag ser mer än någonsin nu att jag kommer inte bli en sådan person. Inte bara i slagsmål utan i andra situationer också. I antagligen alla situationer.
 
Jag har enormt svårt att utnyttja andras svagheter. Kanske har jag gjort det någon gång utan att tänka på det, men än så länge är jag långt därifrån. Jag kommer nog aldrig att känna varför någon frivilligt skulle vilja skada någon som är i underläge från en själv och det är helt ok för mig.
 
Jag kan förhoppningsvis utnyttja mitt överläge för att göra den andra starkare. Jag lät henne få mer ut av träningen idag än vad jag kunde ha gjort och sade några ord om vad jag märkte.
boxning - underläge - överläge

Strid mot flyktkänsla

Idag så var det den lugnaste dagen på månader. Jag hade oron att jag aldrig skulle kunna slappna av på detta sätt igen. Satt framför datorn och gjorde ingenting produktivt alls, förutom städade en smula. Annars så har jag varit väldigt slö under hela dagen.
 
Jag tänkte lite på hur det kommer att bli nu. Om jag kommer att tappa de saker jag har börjat med.
 
Men det slutade med skit samma, det blir som det blir och jag fortsätter vidare och hoppas på det bästa. Sedan gick jag till boxningen.
 
En sak som var extra kul, var i slutet när läraren frågade om vad vi hade tränat på. Svaren blev det vanliga som snabbhet, kondition och så vidare. Men själv så har jag tränat på andra saker också.
 
Jag har aldrig varit så utmattad på boxningen tidigare som jag var idag. Mina armar kändes som smör efter ungefär en timme av träningen och jag var tvungen att sätta mig ett tag. Jag kände flyktkänslan som var inom mig, men den var svagare än någonsin. Jag ville i viss mån gå iväg och tänke på hur lätt det varit för mig att bara försvinna iväg. För några år sedan hade jag gått därifrån utan att tveka.
 
Samtidigt var tanken på att sitta vid sidan inte så skrämmande. Jag bara kände att jag behövde det och jag kände mig faktiskt fortfarande riktigt nöjd.
 
Jag gick upp efter en stunds vila och fortsatte. Kämpade fastän jag var tvungen att vila armarna med jämna mellanrum. Jag kämpade för att stanna kvar och att vila utan att må sämre är en träning i sig.
 
Jag är nöjd över att kunna kämpa vidare på träningen, men för en gångs skull är jag nöjd över att kunna vila utan att stressa upp mig.
 
Liten sido historia. När jag var tonåring så kommer jag ihåg att jag berättade för mina kompisar att jag var naturligt skakig. Höll jag min hand i luften så skakade den alltid. Jag trodde att det var ett naturlig tillstånd för mig. Men när jag började må bättre så försvann skakningarna. Handen var stadig och jag trodde det knappast var sant. När jag slutade med medicinen så blev jag lite mer skakig i handen, men nu är jag stadig igen.
 
Att vara stressad har alltid varit ett naturligt tillstånd för mig, men nu när jag är lugn så märks stressen och oron så mycket mer. När jag skriver om min oro och stress är faktiskt någonting positivt. Det betyder att jag fått så mycket lugn i mitt liv att jag förstår skillnaden.
boxning - flykt - lugn - stress - vila

Kul

Efter att ha sett den här musikvideon i förrgår så kom tanken. När hade jag kul senast.
 
Visst har jag haft roliga och trevliga stunder. Ibland så skrattar jag när jag ser en film elller pratar med någon annan. Allt som har varit på den senaste tiden har dock varit så flyktigt.
 
Men när var det egentligen senast jag hade riktigt roligt. Så som att jag har gjort någonting som jag så gärna vill berätta för andra. Förut så var jag hela tiden rädd över att inte tas på allvar, men idag så är det tvärtom. Allting jag har gjort och gör har haft ett mål i sikte. Ett arbete som måste övervinnas och klaras av.
 
Det är särskilt sant under de senaste två månaderna, men sakta men säkert innan dessa så har allt roligt fått hamna i bakom där jag försökt att se hur olika situationer fungerar. Mitt minne är inte riktigt som det har varit nu under senaste tiden, men jag minns faktiskt inte senast jag hade riktigt kul.
 
Idag var det boxning och även om jag inte var där förra veckan och var lite osäker om jag var pigg nog så bestämde jag mig att jag skulle försöka ha roligt även om jag inte orkade som innan.
 
Redan från början var det lättare än vad jag trodde. Jag försökte undvika att tänka för mycket, men även om det inte gick helt så var det roligare än någonsin.
 
Särskilt när vi sparrades så var det extra roligt att jag till och med vill berätta för omvärlden. Det var jag förstås och en annan kille i ungefär min storlek. Han är helt klart starkare, mer teknisk och en smula snabbare än mig. Jag tror dock att jag var helt klart piggare än honom.
 
Första gången fick han mig på defensiven och när jag började ta steg mot honom såg jag hur han riktigt försökte få in sin styrka mot mig. Jag backade för att tanken över att få in sådan träff var jag inte säker på hur det skulle gå. Det kändes fruktansvärt dumt att chansa. Vi höll på endast i en kort stund utan att någon fick in någon direkt träff på den andre.
 
Andra gången vi sparrades så var jag beredd. Jag väntade in honom den här gången och lät honom ta ut hela sin kraft i sina slag. När näven kom flygandes så backade jag undan. Jag såg öppningen och gick in på anfall. Han hamnade totalt ur balans och bara fick skydda sig. Jag har dock fortfarande ingen riktig instinkt inom mig att utnyttja ett sådant övertag jag fick. Det kändes som om jag hade möjligheten att regna in slag och han hade ingen som helst chans att försvara sig. Så jag backade och lät honom göra sig redo igen. Vi gick mot varandra igen och jag lyckades igen få honom ur balans så att han ramlade bakåt.
 
Efter detta var det nästa pars tur att ställa sig. Hade vi börjat direkt vid träningen med detta och han hade varit mycket piggare tror jag att han hade haft övertaget.
 
Jag undrar om jag kommer att utnyttja det övertaget som jag fick nästa gång om det händer igen. Det var ju delvis därför jag gick dit.
 
Det var länge sedan jag hade så här kul. Så allt annat spelar mindre roll.
 
Så kom ihåg alla ungar, livet är mycket bättre när det är kul. Inställningen kan göra mer skillnad än vad man tror.
boxning - kul - lfmao - sexy and i know it