Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - april 2014

Förstå problematiken

Jag håller på och funderar på varför jag inte förstod hur illa det var. Varför jag inte kunde formulera de ord jag behövde för att kunna må bättre. Varför jag fortfarande har problem att formulera allt så som jag vill det.

Hur svårt skall det vara, jag är ju jag. Jag borde veta vad jag känner och hur jag mår.

Svårigheten är lika stor som för en person som varit blind sedan födseln att veta vad färgen blå är. Det är så svårt att veta saker som man inte vet att man borde veta någonting om.

Tänk dig sedan att enda sättet för dig att må bättre är att få veta vad färgen blå är. En sak som är omöjlig att klara av själv när man är blind.

För att sedan få hjälp av någon så måste den personen nog vara väldigt duktig. Nära nog omöjligt duktig på sin sak. Hur skall man förklara för en blind person vad färgen blå är, ännu mindre förklara hur man kan må bättre av veta om färgen blå.

Det hade väl varit trevligt om man kunde säga att blått är en blå färg och det är bra att veta detta och sedan var allt klart. Men som en blind människa så kanske blå kan mer förklaras som en känsla. Ljusblå kanske är en upplevelse av luft som försiktigt blåser i ens ansikte och mörkblått kan vara känslan av att sätta händerna i ljummet vatten.

Att ens förstå att det finns skillnader på olika färger känns meningslöst när man är blind och det känns som om man inte har någon som helst användning av detta. Man har tillräckligt stora problem med att vara blind så varför ens tänka på sådana saker. Men tänk på alla vackra färger som finns därute och säg att man inte kan bli gladare att se dem och förstå dem. När hösten kommer och löven i träden blir vackra olika färger. En snygg bil med sina linjer eller mönster. En bil med mjuk blå färg, eller arga eldslingor på sidan, eller häftigt svart. Att vara blind kan lättas med rätt kunskap och verktyg. Även om man aldrig får synen tillbaka så kan det vara skönt att kunna förstå mer om hur saker och ting ser ut och hur skillnaden på dessa påverkar personer.

Färger kan liknas känslor i olika tillfällen och kan vara till att förstärka olika saker. Såsom svart som natten. Rött som blod. Tänk så mycket mer vi kan göra om vi bara fick fler färger i vårt liv. 

Så jag har känt mig som om jag inte kunde prata om vad som var fel, eftersom jag inte ens förstod att något var fel. Jag hade inte lyckats se de färger som saknades i mitt liv. Jag har inte lyckats förstå någon som förklarade om de färger jag saknade. Men den gnagande känslan och förståelsen att andra såg saker som jag inte såg fanns där. Denna känslan gjorde allting så mycket svårare, och jag är glad att jag äntligen har kunnat förstå hur färgrann världen egentligen kan vara.

Jag har kommit så långt att jag till och med att jag förstått att det finns flera olika typer av blå.

Thank you for the music

 
Hörde den här på radion när jag var på väg hem efter en brukarrevision idag. Den fick mig att tänka på något som jag inte tänkt på så mycket förut. Tacksamheten för all musik som finns därute.
 
Jag lyssnar knappt på musik nu för tiden. Bara ibland och när jag har på det så brukar det vara när jag badar.
 
Jag lyssnade mycket mera förut. Det hände att jag tittade på musikvideos ibland bara för att. Många gånger när jag dagdrömde så hade jag passande musik i bakgrunden. Viss musik gjorde det lättare och roligare att dagdrömma om olika saker. Det gjorde det lättare med ensamheten.
 
Jag har aldrig varit någon aktiv lyssnare, men förut så hade jag på internetradio med musik nästan hela tiden. När jag spelade spel så ville jag ha det i bakgrunden. Jag brydde mig inte särskilt mycket om vad som hände i spelet utan tog bort ljudet från det och hade bara musiken. Den hjälpte att bryta upp monotonin i det hela. Det var så att säga inte riktigt samma visa hela tiden.
 
Jag har alltid varit fascinerad på personer som kan skapa musik. Själv är jag inte alls särskilt bra på detta och det är ett fält jag inte riktigt våga mig att prova på. Det är väl ingenting jag ens känner någon lust till att prova på. Men den har hjälpt mig att få tag på känslor som jag inte annars har haft. Det har funnits lycka och sorg i musik. Den har fått mina fantasier att flöda och fått mig att tänka på något bättre en liten stund. Den har kunna gett mig utlopp för vissa känslor jag annars inte kunde nå.
 
Så tack så mycket för musiken.
 

Att bry sig om varandra

Jag fick ett medellande som överaskade mig totalt strax efter jag skrivit om svackan. Till min telefon till och med.
 
Det stod hur mycket det jag gjorde och skrev om betydde för denne person och jag blev tårögd över att få ett sådant svar. Tanken att någon ville verkligen gör direkt göra sig påmind om att saker och ting jag skriver och säger, verkligen gör skillnad för någon. Att personen fanns där direkt gjorde mig genast på bättre humör.
 
Jag började tänka på hur ofta det händer att andra är där för mig och så det märkts. Det var väl en av de största orsakerna till att det påverkade mig mer än vad det skulle ha gjort, är att jag så ofta kännt mig nere och ingen har varit där för mig. Inte för att de kanske har velat, utan antingen för att de inte vetat om någonting hur jag mådde eller inte klarat av att säga det högt ut. Jag vet hur svårt det var för denna person att säga någonting, men jag är fruktansvärt tacksam.
 
Någon dag efter så berättade en annan jag känner att denna person blev så ledsen och började gråta för att denne läst om min ensamhet. Som vanligt är den första tanken något helt annorlunda än vad jag skulle vilja att den var. Den första tanken var att det var inte riktigt så jag menade att skriften skulle vara. Senare när jag tog tid för mig att tänka på vad som sagts så reagerade jag. Denne person bryr sig väldigt mycket om mig, men kanske inte har sagt det rakt ut. Eller kanske sagt det, men jag har inte reagerat på det förrän nu.
 
Jag har fått kommentarer både på bloggen och facebook av personer som bryr sig om mig. Vissa personer som jag knappt har kontakt med heller. Inga negativa kommentarer som jag i viss mån har bävat för, utan endast positiva.
 
Jag undrar hur många som bryr sig om mig, men inte riktigt kan eller orkar säga det. Det är säkert fler än vad jag tror och detta ger mig mer tröst än vad jag trodde var möjligt.
 
Detta leder mig vidare till hur jag gör. Jag själv har så svårt att visa att jag bryr mig om någon. Men jag bryr mig om andra fruktansvärt mycket. Mer än vad jag orkar med ibland.
 
Jag bryr mig om alla. Det spelar ingen roll vad de har gjort mot mig eller vad de gjort mot andra. Jag har träffat människor som jag inte direkt tycker om, men jag bryr mig om dem i alla fall. Jag är orolig inte bara för alla offer som finns därute utan också för de som har kommit så långt att de känner sig tvungna att göra hemska saker. Jag läser några bloggar om personer med olika problem och jag kan inte sluta oroa mig för dem, fastän de inte ens vet vem jag är. Jag ser människor runt mig börja bråka med varandra och det värker inom mig när de inte kan sluta fred och fortsätter att vara arga på varandra långt mer än nödvändigt. Det finns ingen därute som jag inte kan förlåta och skulle någon göra någonting mot mig som jag inte skulle kunna förlåta så önskar jag att andra kunde göra det åt mig. Jag kan förstå varför människor gör varandra illa och varför de gör som de gör, men jag kan inte känna det själv.
 
Jag önskar skriva medellanden till allihopa. Jag önskar att prata med varenda en och jag önskar att jag kunde lösa allas problem. Men förutom mina grundläggande rädslor av att skriva så kommer jag aldrig att räcka till. Om jag börjar att skriva till någon så kommer jag få ångest över att jag inte skriver till en annan. Det känns som om jag är tvungen att hålla mig tillbaka för att inte gå i bitar. Jag skriver inte på facebook och bloggar särskilt mycket eftersom jag tar varje sak så personligt. Varje gillande hos någon kräver mycket av mig, mycket mer än vad jag ens kan ana.
 
I slutändan så vill jag nog inte bry mig mindre om andra, även om det kan hindra mig på många saker. Denna sak ger mig nog en förmåga att kunna förstå andra på ett sätt som inte så många andra kan. Att jag verkligen bryr mig om andras mående och att det inte bara är ord för mig. Det är en livsstil.
 
Vill dock påpeka att som jag skrivit förut, så även om jag kan förlåta så är det viktigt att kunna skydda oss själva mot brott. Även om jag inte tycker om fängelsestraff eller liknande så måste vi ha någonting att skydda oss med. Bara för att jag förlåter så betyder det inte att det är rätt.

Svackan

Ikväll är jag glad. Gladare än vad jag har varit på några dagar. Sedan jag skrev om svacka för några dagar har det gått uppåt igen och nu känns den helt över.
 
För i tiden så märkte jag inte när det blev sämre, förutom om jag var fysiskt sjuk. Det var väl lika illa hela tiden, eller så som jag trodde, lika bra hela tiden. Nu för tiden så kommer svackorna med jämna mellanrum. De värsta är när ensamhetskänslan kommer över mig som ett hammarslag. Jag tror att oftast kommer den när jag ser andra och känslan av att vara lämnad utanför någonting som jag vill ha. Inte att jag tror att saker och ting blir bättre utan bara att slippa den fruktansvärda känslan av att vara ensam. Det handlar inte om att vara ensam i all evighet utan mer om att jag vill ha sällskap just nu. Just nu när jag känner mig nere.
 
Det finns vänner som bryr sig om mig. Mer än vad jag trodde till och med, men det är inte samma sak.
 
Jag har kännt mig så mycket mer ensam i perioder nu när jag mår bättre än förut. Nu när jag vet att jag kanske kan få en framtid med någon så är styrkan av ensamheten så mycket tydligare. Nu när jag mår tillräckligt bra för att ens kunna se en framtid. Förut så kände jag mig aldrig lika ensam som jag gör när jag får den här känslan som jag får nu.
 
Förut så var jag ensam, punkt slut. Det fanns inget annat. Det fanns ingen framtid. Det fanns inget hopp. Så varför ens tänka tanken. Bara ensamheten som jag trodde att jag ville ha.
 
Jag kan hitta tröst i mina svackor idag. Att det ens finns något som heter svacka hos mig så betyder detta att det varit bättre förut och kommer bli bättre igen. Inte denna monotona livsrytm som fanns innan.
 
Det är som jag brukar säga. Det gäller att hitta något positivt i det negativa. Till och med mina svackor kan var positiva i längden.