Sista föreläsningen för terminen
Så då var det sista föreläsningen innan sommaren. Om ingen annan frågar då förståss.
Vi var i Tällberg igen, fjärde gången i år och det gick riktigt bra om jag får säga det själv. När jag var klar så var det mycket känslor i rummet. Kanske är det så förut, men den här gången så syntes det i alla fall tydligare.
Det var säkert hälften där inne som var känslosamma, där jag hörde att tårarna kom fram från några stycken.
Jag själv kände kraftiga känslor där den jag föreläser med kom fram och avslutade det hela med en historia om när jag äntligen hittade någon som älskade mig, även för ett litet tag. Om hur även när hon hade gjort slut med mig för sina egna rädslor att jag ändå kunde hitta det positiva över att jag äntligen kunde tro att om någon älskat mig en liten stund så finns det möjlighet igen.
Att man kanske äntligen var värd att bli älskad.
Jag tror att den avslutande historien gjorde att det blev enormt starkare och jag hade nog inte klarat av att berätta den själv där, men jag är glad att den kom ut.
Jag är glad att min historia och hur jag berättar påverkar så starkt, men samtidigt känner jag sorg att den finns. Att människor runt omkring i världen fortfarande känner så som jag har känt mig. Om att det finns så många som kanske aldrig märker hur livet kunde ha varit.