Ilska
Tiden går och det har hänt en hel del saker.
Men igår kväll hände en sak som nästan aldrig händer. I alla fall inte i den här utsträckningen.
Jag blev arg på en person. Så fruktansvärt arg, samtidigt som jag var så fruktansvärt rädd.
Jag ville göra illa personen eller bara skrika åt denne. Jag ville utropa vad fan håller du på med. Det är ditt fel.
Jag vet inte om jag någonsin känt så här. Jag gick därifrån för det hade inte hjälpt, men jag måde inte alls bra av det som hände. Inte alls.
Jag har lite frustration som hoppar fram då och då och ibland hoppas jag att jag gjorde något. Men hade jag gjort något så hade det bara gjort en dålig situation värre. Mycket värre,
Det positiva är att jag märkte att jag verkligen kan känna saker som jag inte trodde jag skulle kunna känna. Att det finns en bristningspunkt och att jag kan verkligen känna när jag bryr mig om andra.