Kärlek
Jag är rädd att bli ensam i mitt liv.
Det som är annorlunda för mig än säkert många andra är inte att jag oroar mig så särskilt mycket att hitta någon som kan tycka om mig. Jag är faktiskt rätt säker på att det finns personer som skulle kunna falla för mig om jag bestämde mig för att försöka få dom. Även om jag inte är riktigt nöjd med mitt utseende så är jag rätt säker på att jag har en massa egenskaper som kvinnor kan falla för.
Problemet ligger hos mig.
Att det är så svårt för mig att falla för någon så att jag kan börja satsa. Förut så vågade jag ingenting så då var det lätt att drömma. Men nu är det så annorlunda.
Nu känns det som om för att kunna älska någon så måste hela jag vara med i processen. Att hela jag måste vilja det och det är inte lätt att vid första ögonkastet falla för någon och hoppas på det bästa. Jag har extremt svårt att satsa på någon som inte känns 100% rätt. Hela upplevelsen känns oärlig vilket gör att jag fortsätter vidare.
Det begränsar mitt val av personer rejält. Men när jag faller så faller jag hårt. Rejält hårt.
Men det är svårt att hitta någon att verkligen leva med. En person som bara kan vara med mig och acceptera mig som jag är.