Att älska eller att bli älskad
Jag träffade en tjej för ett tag sedan och under senare tid så blev det allvarligt.
Jag föll och jag hoppades. Vi pratade framtid och planerade allt. Hur livet skulle vara och hur vi skulle ha det.
Drömmen var fantastiskt, men samtidigt så fanns det saker som inte fungerade. Hon har sina problem och jag har mina och de problemen passade inte alls ihop.
Jag märkte hur jag började bli beredd på att offra så mycket av mig själv för att kunna vara med henne. Och jag tyckte inte om det. Om hur mycket jag skulle vara beredd att offra. Då handlar det inte om saker som jag skulle kunna offra så som flera delar om i vilken stad jag skulle bo i eller om jag skulle kunna vara beredd att göra uppoffringar för henne och hennes barn. Utan det handlade om de framsteg jag gjort med mig själv.
Om hur långt jag var beredd att offra de saker jag tyckte om med mig själv. De saker jag hade arbetat fram för att få. Om att det spelar ingen roll hur mycket jag skulle offra av dessa saker de skulle ändå inte göra grunden annorlunda.
Det kändes som om det här kanske var den enda chansen för mig att kunna bli älskad eller älska någon. Det kändes i hela mig att hon älskade mig vilket gjorde det hela så svårt. Och jag tänker på henne från morgon till kväll och önskar att det skulle fungera.
Men i helheten så kändes det inte bra. (Det finns en hel del att skriva om varför men det kommer jag inte göra.)
Så nu har jag sagt ifrån för min egen skull.