Försvunna
Under de senaste åren så har jag sparat på femkronor från 1972.
Dom där som fortfarande finns ute i handeln med den gamla kungen på. Tack vare arbetet på cafeet så har jag haft chansen att få ihop över 1500 kronor som jag bytt ut för att kunna behålla.
Men förra veckan så märkte jag att nästan alla mynt jag hade var borta.
Jag minns inte när jag senast kollade dem och det var några månader sedan, men det var bara 390 kronor kvar. Tankarna som förståeligt kommer fram är att vem kan det vara. VIlka har jag bjudit hem hos mig och varför lämna pengar kvar. Eller är det så att jag lagt undan dem någon annan stans och inte minns vart. (mycket möjligt med mitt minne).
Oavsett hur eller vem så är det inte det som gnager i mig mest.
Det som gnager i mig är varför känner jag inte mer. Vem som helst skulle bli förbannad eller börja leta överallt efter pengarna. Men jag märkte det sent på kvällen och jag kunde ändå gå och lägga mig utan svårigheter. Det fanns andra saker jag tänkte på och pengarna bara är....
Jag är inte arg. Jag känner mig inte oroligare över att bli bestulen än tidigare. Jag känner mig inte besviken eller någon direkt oro över det här. Jag vet i mitt huvud att jag borde bli förbannad, men den enda tanken är att är det så här jag är född till eller har mina känslor blivit så förstörda när det gäller ilskan. Kanske är det att jag är fundersam över att jag är själv boven, men det tror jag inte. Det är så lätt att bli tveksam.
Jag borde bry mig mer, men det gör jag inte.