Aspbergers
Jag fick en fråga om tips/lösningar för sådana som har aspergers/autism. (tryck på länkarna för lite information)
För det första så måste jag påpeka att jag inte har någon diagnos på aspergers, men jag känner igen mig fruktansvärt mycket på det som det står om detta. Jag har en hel del drag, men är nog inte så låst som så många andra är i den här diagnosen. Men tillräckligt för att jag skall märka det och att det känns.
Bilden jag hittade passar så bra, eftersom det ofta känns så här. Som om man tittar ut i världen och bara har en glasskiva framför sig till allt det som egentligen är så enkelt, men svårt för mig.
Men de tips jag i första hand kan ge är de som står i beskrivingen för svårigheterna.
Träning, träning och mera träning.
Ensamheten är verkligen ens fiende. Jag tror att delvis med min uppväxt och den ensamhet jag har haft så har jag blivit mer låst än vad andra i min situation. Det är omöjligt att träna sociala saker helt själv.
Det finns så många små saker som jag har lärt mig under åren som även om jag visste att de fanns så kunde jag inte förstå att de var så.... så vanliga.
Hur människor hela tiden kan säga en sak och sedan göra någonting annat. Hur föränderliga personer är från dag till dag och hur svårt det är att veta när en person egentligen är vid just ett tillfälle.
I alla fall det jag har gjort är mycket att titta på andra, frågat och testat. Sedan har jag lärt mig hur andra fungerar.
Först att titta på andra, märk hur de gör och vad som verkar fungera. Sedan testa om det är någonting för dig. Om det är du.
Om du är osäker så fråga. Även om det är frågor som andra kommer att tycka är enormt dumma, så behövs de verkligen. Vi måste testa oss fram.
Sedan är det att lita på att människor är mycket mer ombytliga än vad man tror. Även en själv är faktiskt det. Vi är känslomänniskor och känslor är ombytliga och långt ifrån logiska vid vissa tillfällen. Även om man har lyckats stänga av känslor så som jag hade gjort så fanns de fortfarande där och styrde.
Så prata, skriv, hälsa på andra, släpp in människor och testa, testa, testa.
Det är ett hårt arbete, men i längden så blir livet skönare. Det tar så mycket av en att vara social när förmågan inte riktigt finns där, men det blir lättare.
Sedan har jag räknat ut att jag inte tycker att jag tänker som andra. De flesta kan lära in sig saker i små mängder, samtidigt som jag och antagligen många andra med aspergers måste lära sig i större fyrkanter. Hur stora fyrkanterna är beror nog på personens svårigheter och vilket ämne det. Det finns så många fyrkanter vi bara inte kan ta in utan enorm kraftansträngning, vilket gör att man blir specialintresserad av vissa ämnen och har svårare med det sociala. Om man kan dela upp det i mindre bitar så är det bra att göra.
Vore faktiskt trevligt om det fanns någon grupp där man kunde träna dom här färdigheterna i ett säkrare plats.