Dåligt samvete
Igår när jag gick och lade mig så var jag faktiskt rätt pigg och kände att imorgon så kommer jag orka upp. Även om det blev rätt sent och fortfarande inte riktigt frisk så kände jag mig hoppfull. Hade till och med planer att efter arbetet gå iväg och för första gången testa på att låta fiskar få äta på mina fötter tillsammans med en vän.
Men jag sov värre än vad jag har gjort på länge. Det kändes som om jag varit vaken nästan hela natten utan någon möjlighet att slappna av. Jag vet att jag sov en del, men det var inte särskilt bra.
Det kändes som om jag hade lovat hela världen över att jag skulle ut till arbetet och den så kallade doktor fisk saken efteråt. Det kändes som om jag hade lovat dyrt och heltigt att komma samtidigt som jag visste att jag inte skulle klara av att göra särskilt mycket mer än att må dåligt.
Jag ville, men samtidigt visste jag att jag att viljan inte skulle räcka till idag.
När jag vaknade och bestämde jag mig för att skriva om det här som jag gör nu på kvällen så slog det dåliga samvetet till ännu mera.
Även om det kanske inte är första tanken som slås så är den i så många fall oundviklig. I alla fall i mitt antagande av andra människor även om de flesta kanske inte tänker så, så är det svårt att sluta oroa sig för den. Det är att den här texten skall ses som en påhittad historia över varför jag stannade hemma.
Men det är därför jag skriver just den här texten och så många andra texter. Det är så onödigt för att få dåligt samvete över så många saker. Det är som det är och jag mycket tröttare idag än igår. Borde nog ha stannat hemma då också, men jag fick så dåligt samvete över missen och jag var ju piggare än de tidigare dagarna.