Så långt det gått
Spenderar lite jul nu i hallstahammar hos min äldre syster. De håller just nu på med mat så jag tänkte ta mig lite tid att skriva.
De gånger jag är här märker jag så tydligt hur mycket annorlunda jag är idag. Hur fantastiskt stor skillnad det är från då till nu.
Förut på den tiden när jag kom hit så var jag aldrig hit ensam. Min yngre syster var den som kom hit och jag följde med. Jag ville väl hälsa på, men det fanns aldrig något engagemang från min sida. Även fast det fanns folk så var jag fortfarande alltid ensam. Det fanns inte särskilt många samtal som jag var intresserad av och jag sitter oftast för mig själv och gör något annat.
Nu är jag här och hälsar på själv och skall vidare till min yngre syster i stockholm på eftermiddagen. Men tiden när jag är här så är det mycket bättre. Från att inte ha någon kontakt alls fastän man var mitt emot varandra till att faktiskt kunna se alla de små detaljer som tidigare hindrat mig och se att de är borta. Det är svårt att inte bli känslosam över hur tacksam jag blir över vem jag blivit.
Det skall dock påminnas att det inte känns dåligt över vad som varit. Hade det inte varit som det varit så hade jag aldrig kunnat känna den här fantastiska tacksamheten över hur det är nu.