Ok
Det fungerar fortfarande och det känns så konstigt.
Jag tror att jag kommit tillbaka till normaltröttheten nu och ännu så känns allting ok. Jag har minimala behov över att prata ut mig.
Jag minns den tiden när jag sade att jag mådde ok, men i takt med att jag började må bättre så förstod jag hur illa jag egentligen mådde. Hur blind jag varit när det enda man ser är dagarna som försvinner iväg till ingenting.
En sådan resa det har varit.
Jag vet inte ens om jag kunde föreställa mig att jag kunde känna mig så här inombords. Även om jag inte riktigt litar på att jag känner så som jag gör så är det nog bara så.
Blir känslosam fortfarande när jag tänker på hur bra det är mot då.