Pålitlighet
Ibland när jag frågar en kund om denne vill ha ett kvitto så svarar denne "nej, jag litar på dig".
Mitt svar brukade vara "tur att någon av oss gör det i alla fall", på ett skämtsamt sätt.
Delvis så var det ironiskt, men samtidigt ett litet skydd utifall jag skulle göra något fel. För jag litade inte på mig själv.
Idag så kommer tanken fortfarande varje gång någon kund säger samma mening, men jag vill inte ha det gamla svaret. Inte nu längre. Jag är värd mer än så.
Jag har skrivit förut att jag har haft en önskan över att andra skall lita på mig. Att jag skall kunna ge den känslan till andra fastän jag inte helt litar på mig själv.
Det är svårt att ta sig till det, fastän det finns flera personer som säger öppet och ärligt att de litar på mig. Kanske till och med mer än vad de skulle kunna lita på någon annan människa de skulle kunna träffa.
Tanken över ansvaret jag har där kom över mig idag. Att någon dag kan jag misslyckas att vara kvar där. Jag har en oro att tappa det förtroende jag faktiskt lyckats att komma fram till.
Jag har väntat på den dagen i flera år nu faktiskt (har inte riktigt tänkt på det så förut). Att det kommer komma den dagen där jag gör någonting som inte går att ta tillbaka. En dag som kanske aldrig kommer att hända.
Visst har det hänt gånger där jag inte riktigt klarat av det jag borde ha gjort eller kunnat vara där exakt vid varje tillfälle, men det har ordnat sig i alla fall. Jag tror att de gångerna är inte alltför många i alla fall och inte alltför stora. Jag har i alla fall försökt så gott jag har kunnat. Det är inte alltför många som begär mer än det.