Överläge
Efter ha haft fruktansvärd hosta inatt så tänkte jag nästan inte gå på boxningen idag. Jag var pigg, men var lite orolig över att få hostattacker och dra mig därifrån. Sedan är det delvis också på att jag inte har varit där nu på tre veckor. Tanken att gå dit och vara ok, om jag inte skulle orka gjorde att jag bestämde mig.
Det gick riktigt bra, men största delen av träningen var att jag och en till fick sparra mot varandra i nästan en timme med lite olika manövrar. Det var en ung tjej som vägde tjugo till trettio kilo mindre än mig. Redan när vi började så var hon bra mycket mera utmattad än mig och under hela timmen så var jag i ett enormt överläge mot henne.
Jag var större, tålde mera, hade mera styrka, hade mera ork. Jag var snabbare i slagen och hade bra mycket mera ork (vilket nog är det viktigaste här). Jag var mera taktisk än henne också, men hon var i alla fall snabbare i rörelserna och hade nog en mycket rörligare kropp än mig.
I samband med den här sparrningen fick jag mig att tänka tillbaka hur det var förut och hur orolig jag var att om jag skulle bli en starkare och bättre mående person så skulle jag bli elak. Att jag skulle kunna utnyttja det övertag jag hade mot andra för att få mig själv i en bättre position. Jag var orolig över att när jag skulle ha makten över det jag gjorde att jag skulle tycka om det för mycket. Jag har aldrig varit i överläge mot andra förut så som jag är idag.
Även om träningen var roligare och enklare än någonsin tidigare så var det så svårt för mig att tillåta mig känna något nöje i att träna med någon som inte direkt hade någon chans mot mig. Jag märkte mig själv att jag öppnade upp mig väldigt mycket och tillät henne avancera och attackera bra mycket mera än vad jag skulle kunna ha gjort.
Det fanns så många tillfällen när jag fick in handen genom hennes försvar och stannade framför henne. Tillfällen där jag inte ens tillät mig att nudda henne med handskarna. Jag kunde inte utnyttja något tillfälle alls.
Även vid förra träningen så mötte jag några i underläge mot mig och jag ser mer än någonsin nu att jag kommer inte bli en sådan person. Inte bara i slagsmål utan i andra situationer också. I antagligen alla situationer.
Jag har enormt svårt att utnyttja andras svagheter. Kanske har jag gjort det någon gång utan att tänka på det, men än så länge är jag långt därifrån. Jag kommer nog aldrig att känna varför någon frivilligt skulle vilja skada någon som är i underläge från en själv och det är helt ok för mig.
Jag kan förhoppningsvis utnyttja mitt överläge för att göra den andra starkare. Jag lät henne få mer ut av träningen idag än vad jag kunde ha gjort och sade några ord om vad jag märkte.