Fantastiskthelvete.blogg.se

Ikväll är jag glad. Gladare än vad jag har varit på några dagar. Sedan jag skrev om svacka för några dagar har det gått uppåt igen och nu känns den helt över.

 

För i tiden så märkte jag inte när det blev sämre, förutom om jag var fysiskt sjuk. Det var väl lika illa hela tiden, eller så som jag trodde, lika bra hela tiden. Nu för tiden så kommer svackorna med jämna mellanrum. De värsta är när ensamhetskänslan kommer över mig som ett hammarslag. Jag tror att oftast kommer den när jag ser andra och känslan av att vara lämnad utanför någonting som jag vill ha. Inte att jag tror att saker och ting blir bättre utan bara att slippa den fruktansvärda känslan av att vara ensam. Det handlar inte om att vara ensam i all evighet utan mer om att jag vill ha sällskap just nu. Just nu när jag känner mig nere.

 

Det finns vänner som bryr sig om mig. Mer än vad jag trodde till och med, men det är inte samma sak.

 

Jag har kännt mig så mycket mer ensam i perioder nu när jag mår bättre än förut. Nu när jag vet att jag kanske kan få en framtid med någon så är styrkan av ensamheten så mycket tydligare. Nu när jag mår tillräckligt bra för att ens kunna se en framtid. Förut så kände jag mig aldrig lika ensam som jag gör när jag får den här känslan som jag får nu.

 

Förut så var jag ensam, punkt slut. Det fanns inget annat. Det fanns ingen framtid. Det fanns inget hopp. Så varför ens tänka tanken. Bara ensamheten som jag trodde att jag ville ha.

 

Jag kan hitta tröst i mina svackor idag. Att det ens finns något som heter svacka hos mig så betyder detta att det varit bättre förut och kommer bli bättre igen. Inte denna monotona livsrytm som fanns innan.

 

Det är som jag brukar säga. Det gäller att hitta något positivt i det negativa. Till och med mina svackor kan var positiva i längden.