Förväntningar (7)
Jag håller andan inför morgondagen.
Det är väl så varenda gång när jag har haft förväntningar för någonting, men för en gångs skull känns det bara positivt.
Jag minns alla de andra gångerna där man inte klarade av att förvänta sig någonting utifall det aldrig skulle bli av eller att kunna skydda sig själv från att bli besviken. På något sätt så trodde man alltid att man skulle bli besviken och när det för eller senare hände så kan man sitta och säga vad var det jag sade. Vilken tur att jag försvarade mig själv i förväg annars så skulle det ha blivit värre.
Just nu så har jag skyhöga förväntningar över att det kommer att gå bra. Det känns i hela kroppen som om det här är ett bra steg framåt för mig. Ett riktigt, riktigt, riktigt bra steg.
Ett steg som jag aldrig någonsin trodde skulle vara möjligt. Även om det finns massvis av steg som jag har genomgått tidigare som jag aldrig trodde skulle vara möjliga så är detta ett nytt som kan vara hur stort som helst.
Vem vet, jag kanske blir besviken, men det är onödigt att tänka så. Allting är bara en tidsfråga tills allt går åt helvete, men det finns också sannolikheten att jag kommer att dö långt innan det händer. Så jag skall försöka att njuta av resan.