Långsamt
Livet är lugnt just nu.
Det känns som om jag är den där personen som ligger i soffan när andra kommer in och utropar ett tjeeeeena. Som är glad över att andra kommer, men samtidigt bara kan ligga och chilla.
I så många fall förut så är tanken så stor om det här är bra känsla eller inte. Om hur jag verkligen mår. Om det är bra eller inte.
Den kommer ibland, men försvinner oftast iväg igen nästan på en gång.
Orden och tankarna finns inte där som de alltid har varit.
Det är samma sak idag som igår jag vill så gärna skriva, men jag är mindre stressad än någonsin samtidigt som det ligger en vilja där under om vad jag vill hålla på med. Det har nog funnits en tanke om att jag har behövt stressen för att kunna fortsätta framåt, men det går rätt bra i alla fall.