Ledighet
Imorgon är sista arbetsdagen innan semestern.
Totalt 18 dagar, med helger inräknat.
För första gången på många år så har jag sett fram emot en ledighet. Kanske för att jag varit så utmattad de senaste tiden. Nej det är för att jag varit utmattad, inte kanske.
Men med semester så är rädslan där. Att det skall gå så att jag drar mig tillbaka en smula in i mitt skal igen.
Det har varit så förut, men jag tror att det är annorlunda nu.
Men att tro är inte alls som att vara helt säker. Även om jag skulle tycka att jag var helt säker, så är det för att jag försöker lugna mig själv. Att berätta för mig själv att det inte kommer att bli så.
Men ändå den gnagande känslan ligger kvar där. Erfarenheten över hur det har varit förut lämnar mig inte så lätt. Även om det är en helt annan situation idag än förut så.......
Jag tycker om mitt jobb. Mitt jobb är mitt liv. Jag tycker inte om min fritid. Jag tycker inte om att ha hela dagarna bara till mig själv. Att kunna själv bestämma vad jag vill göra.
Mitt största livsproblem jag har själv är att jag egentligen inte har någon startknapp. När jag får bestämma själv så händer ingenting för att jag kan inte starta upp mig själv. Jag vill saker, men jag har svårt att göra någonting ensam. Jag skulle kunna göra vad som helst om någon bara bad mig om det.
Tänkte åka iväg till stockholm i en vecka i alla fall. Spendera tid med syster och hennes familj. Spendera min 40års dag där så jag i alla fall slipper vara helt ensam på den dagen.
Jag har stora förhoppningar över att fylla år och samtidigt en stor smula nervositet.
Förra året hade jag min livs bästa födelsedag, tack vare att jag för en gångs skull inte hade några förhoppningar och bara kunde vara. Men i år så finns de där delvis för att jag fyller jämt och för att jag känner så mycket mera press på mig i år att göra någonting.
Men efter veckan är över så vet jag inte. Då blir jag ensam och jag oroar mig för att vara ensam så länge. Alla jag känner har sitt eget liv och även om jag skulle träffa dem så blir det bara ett kort tag. Jag skulle så gärna vilja åka någonstans bara för att få hänga på någon annans intresse. Det är så mycket lättare att vara med andra och slippa sätta igång starten själv.
Får se hur mycket jag klarar av att skriva sen när jag har åkt iväg. Det är så mycket mer stressande när jag hälsar på någon annan, men jag skall väl försöka någon dag.