Dags att landa en smula
Nästa steg för mig var det första som jag kom att tänka på idag. Vad jag skall göra nu när jag har gjort klart det här steget. Vad nästa steg i min livsresa kommer att bli.
Sedan kom det upp för mig igen. Rädslan att stanna kvar i nuet och kunna fortsätta i det som jag har gjort. Den gamla rädslan över att fortsätta och skriva om en och samma sak en liten stund för länge. Att jag inte skulle kunna få fortsätta vara glad och fortsätta att skriva om att jag äntligen har fått ut en bok.
Under dagen har jag inte haft någon som helst glädje över själva boken och allt annat positivt som jag har gjort. Jag kan aldrig riktigt slappna av och för att jag har svårt att göra flera saker samtidigt så tänker jag inte på någonting annat än det jag gör just det tillfället. Det är nu vid skrivandets stund jag kan ta det lugnt och glädja mig igen. Det är ju som jag måste landa igen.
Bara vara mig själv och vara.
Mitt liv är som massvis av olika händelser som avlöper varandra och jag har aldrig fått någon insyn på helheten.
Det känns lite som om det är någonting jag måste göra med allt som nu har hänt. Jag måste för kanske första gången i mitt liv sakta ner för mig själv. Inte för att jag behöver det utan för att jag vill det. Jag håller på som vanligt och analyserar allt jag har gjort, vill göra och tänker på. För en gångs skull vill jag bara glädjas utan att tänka för mycket. Det är som det är och jag är bara nöjd. Imorgon vet jag inte.