revision del 3
Jag har klarat av varje år bättre och bättre när det gäller revisionen. Särskilt nu på senare år när oron har blivit mindre och mindre. Jag har fått bättre och bättre rytm när det gäller hela arbetet. Jag litar på personen, men när jag håller på med arbetet så måste jag arbeta så som om personerna i styrelsen kan ha misskött sig. Jag är nogrannare än vad många andra är i min situation, mycket på grund av min osäkerhet.
Nu har det varit dags igen. För första gången så är jag med när en förening skulle upphöra eftersom det inte fanns tillräckligt med människor som ville arbeta i styrelsen. Det är väldigt intressant för att se hur allting går till när det är helt klart.
En annan förening så var det en väldig oordning i papprena. Jag tittade igenom allting och för en gångs skull så kände jag mig helt säker på vad jag höll på med. Jag kände mig lugnare än vad jag hade gjort någonsin tidigare när något oväntat hände. Det var en fruktansvärt trevlig känsla. Det slutade med att jag kunde inte gå med på att göra en ordentlig revision just nu. Kassören berättade för mig att han var ny på jobbet och att den tidigare hade råkat ut för en sjukdom och att han hade inte haft tid att göra klart allting. Dessutom så berättade han att han inte var säker på hur den nyaste bokföringen hade fungerat och jag tog honom på hans ord.
Han verkade som en trevlig människa och jag berättade lite om hur han skulle tänka och lite om hur han skulle lägga upp arbetet istället för så som han hade gjort. Jag tyckte att det nog var lättast för honom att börja om helt och göra det rätt från början för det var så många misstag. Han hade fått alldeles för lite tid och det var inte alldeles svår bokföring.
Idag när jag kom till jobbet så berättade jag för de andra hur nöjd jag varit med mig själv.
Under eftermiddagen fick jag reda på av en annan att kassören hade skyllt på mig. Att det varit jag som inte gjort det jag skulle. Då berättade jag vad jag fått reda på och vad jag hade gjort. Då fick jag reda på att omständigheterna som kassören hade berättat var nog helt fel. Jag är fortfarande nöjd över det jag har gjort och jag tror inte jag hade kunnat gjort så mycket mer annorlunda. Osäkerheten kommer efterhand i alla fall och rör till, men inte alls i närheten lika illa som innan.
Jag är överraskande nog inte särskilt oroad, jag tror det kommer att gå bra. Jag har lärt mig att hela ansvaret ligger inte på bara mig. Hela styrelsen är med på sin egen del i varje förening. Dessutom har alla meddlemmar också litet ansvar över att allting skall fungera. Vilket gäller allting som har med olika grupper att göra. Jag har en viktig roll, men jag har inte den enda rollen. Så gott som allihopa vill att det skall gå bra och det är enormt få som vill att saker skall gå dåligt. Oftast när det går fel så är det inte den första tanken att man skall arbeta mot de andra utan en sak leder till en annan och en tredje och så vidare tills man blir helt låst. Tills det inte finns någon väg ut. Det är så svårt att kunna hoppa av denna typ av misstag utan ofta fortsätter man tills man spårar ut. Men lyckas man hoppa av innan sista misstaget så blir det mycket lättare i längden. Ibland är det också tyvärr så att man inte ser sina misstag förrän det är alldeles för sent.