Hej alla mina älsklingar
Nä men guuuuud så underbart treviligt att se er här!!!!
Liiivet är så bra, så bra. Så väldigt bra så.
Heeeeela världen är så fluffig och underbar. Fåglarna kvittrar med sina kvittreluttrer.
Så många meningar klarade jag av innan jag blir den jag är när jag skriver. Jag har faktiskt under senare år börjat haft bra mycket roligare med att föreställa mina röster och sättet jag kan skämta med andra.
Jag tycker det är enormt roande och det verkar gå hem hos andra. Det är ju en sak jag har till och från försökt träna på.
Ibland kan rösten bli mörkare och det ljusa glättiga ändrar sig snabbt till att helt plöstsligt så slutar kvittrelutrrandet med en explosion och fjädrar flyger åt alla håll och kanter. Och fågeldomedagen är nära till hands. Mörkret kommer fram över världen där alla fåglar darrar av skräck.
Sedan kan rösten igen förändras till något mer pipigt där "den lilla fågeln vicke virre kommer fram och genom att höja på bröstet få något konstigt leende med sina näbbar och blåsa bort mörkret och utropa. Usch fy då så här kan vi inte ha det!.
Sedan kommer actionfågeln börje den store som ställer sig framför alla de fåglar som fortfarande lever och klarat sig och säger att nu kämpar vi kung och fosterland med lite halvmörk röst.
Så går det när jag känner mig som mest säker i omgivningen jag är i. Särskilt när det gäller barn även om jag inte direkt känner dem, eller med de som jag vet att den humorn skulle få dem att le.
Det händer rätt ofta när jag skämtar att jag blir varm inombords över att tänka att jag skulle aldrig vågat skämta så här förut.