Socker
För det första, strunta i det jag skrev sist. Det var visserligen en udda dag, men jag försökte tänka på det, men det blev bara i en dag, sedan var allt som vanligt igen.
Nu är det dags att skriva om mitt socker beroende igen. Jag tror att under det senaste året så har jag gått upp till att spendera igen minst 600 kronor i månaden på sötsaker, men jag har ändå kännt mig nöjd med mig själv. Även fastän jag ibland märker att jag börjat blivit stor så har det inte gjort någonting.
Men i jul så frågade min syster mig om jag och hon tillsammans skulle se om vi skulle sluta äta sötsaker. Det enda undantaget vi skulle ha var salta pinnar eftersom hon ville ha någonting att tugga på. Vi skulle börja andra januari och så som det kändes så trodde jag att jag inte skulle hålla i max en dag. Jag trodde inget annat för egentligen ville jag ju inte sluta.
Men nu har det gått en vecka och suget är så starkt att det går knappt att beskriva. Jag känner mig som en ynklig hund som tigger efter godsaker vid bordet. Jag ser sötsaker och det är så fruktansvärt lätt att bara plocka. Jag hade vänner över i lördags som hade med sig chips oooooch jag ville så gärna ha. Jag ville fråga och jag visste att jag skulle få om jag frågade. Men jag gjorde aldrig det. Jag tar ingenting, inte ens salta pinnar. Det känns som om det enda alternativet. Tanken är att jag skall försöka helt att ingenting på lördagar, ingenting vid jul eller påsk.
Ingenting någonsin mer. Jag vet inte om det kommer att fungera så bra, men börjar jag fuska så vet jag att jag kommer att hamna där igen. Jag har lyckats sluta en gång förut och det var lika svårt och jag har fastnat igen genom fusket.
Skillnaden nu och då är att då ville jag sluta med hela mig. Jag ville för mine egen skull. Nu vet jag inte riktigt varför jag slutar, det känns som om jag bara borde, delvis är det nog för att jag vill bli smalare och jag vill bli piggare, men psykiskt så mår jag rätt bra. Det hjälper lite över att jag vet att jag lyckats förut och även om jag inte vet om jag helt kommer att klara av det och det känns lite som om jag tar ut segern i förskott att skriva här, men det är en bra början.