Prata om mig själv och föreläsningar
Jag var i Stockholm i helgen och träffade min systers familj och på hemresan så satte jag mig bredvid en person som jag började prata med och som verkade vilja prata tillbaka.
Jag har viljan att lära känna nya personer på nya platser så som det här och det är långt ifrån lätt. Den här gången gick det bra förutom en sak som verkligen fick mig att tänka efter.
Jag försöker att prata mindre om mig själv och vad jag har varit med om, men det blir svårt när frågan kommer till vad det är jag gör. Det jag är mest stolt över när det gäller vad jag gör är ju mina föreläsningar. Dessa handlar om mig och sedan fortsätter samtalet vidare.
Jag har en viss oro över att jag skall verka vara stöddig eller uppblåst, när jag egentligen bara är stolt över vad jag har gjort.
Hela mitt liv har ju blivit vad jag har kämpat mot och det är så svårt att hålla tyst om saker man är stolt över och som man vill prata om. Det är så svårt att hålla tyst om det som kan hjälpa andra.
Jag har tänkt till och från på senaste tiden att det kanske är dags att utveckla det lite mera. Att ta in annan kunskap in i min bakgrund. Jag har ingen aning om hur det skulle gå till, men det måste väl gå på något sätt.
Ett sätt är väl att studera en herrans massa år, men jag har faktiskt ingen som helst lust till detta. Jag kom på en som jag kanske kan prata med om denne har tid.
Någon typ av forskning som kan hjälpa mig att visa min poäng tydligare.
I ärlighetens namn så kommer dessa tankar mindre från att jag vill bli bättre föreläsare utan mer att när jag pratar så kanske jag kan prata om riktiga forskningsresultat istället för om mig själv, men fortfarande ha mig själv i åtanke.