Fantastiskthelvete.blogg.se

Jag var med på grönan en stund idag. (jo är i stockholm och träffar min andra syster)

 

Förkylningen satte stopp för att jag skulle orka med särskilt mycket, men en sak gjorde jag i alla fall som jag är nöjd över.

 

Är det någonting jag har haft svårt för är det åkturer eller höjder. Även en bra dag så är detta ett sådant hinder som jag inte ens känner att jag vill övervinna. Det finns inte särskilt mycket för mig att vinna här. Inte än vad jag vet om. Det enda är väl att jag skulle vilja göra det för att kunna göra det.

 

Men i alla fall så lyckades jag med att åka en åktur som verkade rejält skrämmande för mig. Inte alls en av de största, men höjden var inte så låg och hastigheten verkade vara hyfsat snabb. Stora delar av timmens väntetid gick ut på att tanken på "att jag vill inte åka den här" hoppade fram om och om igen. Särskilt när jag tittade på den.

 

Sedan så åkte jag den.

 

En timmes väntan och den var klar på vad som kändes mindre än en halvminut. Det fanns aldrig någon chans att vänja sig vid den.

 

Början var extremt stressande, men när det var över så skulle jag gärna ha åkt igen för att kunna vänja mig helt. Orken att vänta en timme till för trettio sekunders åk kändes inte värt det. Inte idag.

 

Hade varit mycket lättare om jag hade varit mycket och väntetiderna inte varit så extrema.