Hemma, sällskap och egen tid
Är hemma nu igen.
Har inte hunnit slappna av någonting efter semestern i stockholm. Katten är underbart glad att se mig igen och var fruktansvärt tacksam att få något riktigt sällskap igen. Den hade gömt sig de gånger som mina kattmatare var här. Han är lite skygg inför nya personer, men sitter man still så kommer han fram.
Kunde varit kvar i stockholm i två dagar till, men ville så gärna hem igen. Både för kattens skull och för att det var skönt att få komma hem till sig själv igen. Det är så svårt att kunna slappna av tillräckligt mycket någon annanstans för att kunna tänka eller skriva ordentligt-
Inte för att det är negativt utan tvärtom så är det positivt att ha sällskap och några andra utanför som kan hjälpa en att göra saker, men ibland så behövs det lugn och ro (lugn i alla fall).
Det kommer nog aldrig att finnas något lagom för hur mycket sällskap jag skulle vilja ha under ett tillfälle. Jag undrar om nån någonsin har detta. Om det ens är möjligt.
Ibland så vill jag vara ensam tillsammans med andra.
Ofta så vill jag vara ensam när jag är med andra och många gånger så vill jag vara med andra när jag är ensam. Det finns så många gånger som jag har lämnat någon eller några personer jag varit med för att jag vill bara vara någon annanstans, men strax därefter så börjar jag ångra beslutet och vill ha sällskap igen. Skulle jag då få sällskap så tar det alltid ett tag sedan vill jag vara ensam med mig själv igen.
Allting går runt och runt, men det mest positiva i dagens läge är att jag har ett val. Förut så klarade jag inte av att träffa andra så valet gjordes av mina tankar och mina rädslor. Idag när jag är ensam är det ofta på grund av att jag vill vara ensam. Jag har äntligen tillfälle att kunna träffa andra. VIsserligen hindras jag fortfarande rätt mycket av att kunna ta kontakt med andra. Att ta initiativet med att vara med andra.
När jag blev tillfrågad om jag skulle komma över så gjorde jag ofta det, men var sällan glad över det. Nuförtiden så när jag blir tillfrågad så kommer jag om jag kan eller om jag inte är helt slut. Det viktigaste av allt är att jag gör det gärna.