Ett och ett halvt år med dans
För ett och ett halvt år sedan så började jag med bugg kurs för första gången. Innan dess så var min kontakt med dans nästan obefintlig. Jag minns att jag dansade när jag gick i tredje klass och hade kul, men det som gjorde att jag ville prova var att jag faktiskt dansade några veckor innan och märkte att det faktiskt var rätt roligt fortfarnade.
Sedan är det nog till stor del att vid den här tidpunkten så var det inte så långt innan jag slutade med medicin så min mani var nästan på topp och jag körde på som ett ånglok.
Jag minns fortfarnade hur rädd jag var, men att viljan fanns där. Varenda dansträning så tog det en tio till tjugo minuter innan jag började slappna av och kunna bli någorlunda nöjd över vad jag gjorde. Största oron var att jag tyckte det var alldeles för enkelt, att det borde vara mer komplicerat än så som det var. Jag till och med försökte vara ute med en vän för att dansa några gånger.
Det var när jag var ute som jag hade som störst press på mig och jag vågade inte ta för mig. När smärtan kom i sidan och med att jag började må sämre och sämre så försvann dansen. Jag lämnade det bakom mig helt och gav upp tanken på det.
Förra veckan så började jag på nybörjarkursen igen och idag var det andra gången. Jag märker vilken enorm skillnad det är på mig nu och då. Jag var rejält nervös förra veckan, men det tog bara någon minut sedan var det borta och fastän jag hade känslan över att jag ville bara gå och lägga mig och kura ihop mig så gick det bra när jag kom dit.
Det var rejäl kontroll direkt och det bara fungerar. Mitt möte med andra och hur väl jag kontrollerar mig själv i situationen. Förra året så handlade det så mycket om att träna mig själv om att våga föra och ha kontroll i dansen, så att säga vara mannen. Nu för jag!!!
Den stora frågan är väl om det är roligt och om jag skall vara ärlig så vet jag inte. Jag har haft så svårt att känna om saker är roliga nu för tiden, med all trötthet som varit. Men det känns i alla fall rätt skönt att ha varit ute. Det är ett rätt rejält träningspass och det är bra mycket mera socialt än många andra träningsätt. Jag får möjlighet att prata med personer som jag annars aldrig skulle haft möjlighet till att prata med annars.
Så i helhet är det bra att jag kommer ut igen.