Småsaker
Jag har säkert skrivit om det här förut. Egentligen kanske jag har skrivit om det mesta jag skriver nu för tiden om förut, men det gör ingentin.
För det är väl det dagens text i viss mån handlar om. Att oavsett vad som händer och hur negativt allting ibland är så finns det alltid en massa småsaker som gör allting värt det.
Så som att bara le utan att känna mig som ett freak. Att bara le för att jag ler och inget mer behöver förklaras.
Att kunna säga hej utan att tänka så mycket. Att kunna skaka hand med mäniskor och fråga om deras namn.
Att bara gilla saker på facebook jag gillar och ännu mera att ibland skriva kommentarer där.
Att kunna gå fram och säga till om någonting saknas till maten jag beställt.
Att kunna sjunga med en del i låttexterna när man är ute och lyssnar på musik. Och att kunna sitta ner och ta det lungt själv bara för att man vill sitta någonstans ute och bara vara.
Att kunna säga här är jag och det är ok, även när jag inte vet vem jag gör eller vad jag borde göra. Att det är ok att inte veta.
Att det är inte hela världen vad folk tycker och tänker längre om mig. Att märka att det egentligen finns en hel del som inte känner mig så som jag trodde. Visst känns det, men inte ens i närheten så som det har varit. Låååångt ifrån.
Det finns massvis av småsaker som så många andra bara tar för givet. Så många saker jag inte ens visste att jag saknade. Hundratals små saker och många av dessa blir till stora saker. Som att skriva om saker jag antagligen skrivit om och det är som det skall vara.