Fysiska känslan (6)
Nu tänkte jag berätta om en sak som brukar hjälpa mig när jag får olika typer av rädslor eller panikkänslor. (har nog glidit in på det här flera gånger,men det skadar nog inte att skrivas igen)
En person som jag pratade med berättade för mig att min hjärna producerar en typ av signalsubstanser som berättar för min kropp att den är i fara.
Förut när jag var rädd så kom paniken omedelbart och tog kontroll över mig och fick mig att genast försöka fly undan eller gömma mig. Att bara strunta i allting.
Nu för tiden så kommer känslan fram lika fort, men jag försöker känna efter vad jag egentligen känner fysiskt och vad jag tänker på.
Mina rädslor har varit hos mig så länge att jag tänker inte så ofta på saker så att jag blir rädd. Min kropp har känslan över att jag är rädd vilket gör att det ibland inte går att stå emot.
Men vid vissa tillfällen så går det för mig att försöka se vad jag är rädd för. Om jag tar kontorsarbete som exempel så känns detta som extremt stressande. Jag vill fly undan från det nästan hela tiden, men ändå är det sällan något jag tänker på. Även när jag sitter där och skall göra någonting mer stressande så tänker jag inte om det kommer bli rätt eller fel. Jag tänker inte på eventuella misstag jag kan göra, misstag som när det gäller särskilt ekonomin kan göra så att det blir bra mycket mer arbrete eller att det skulle bli en dyrare kostnad för oss.
Men ändå så vill min kropp därifrån. Allting är bara en enormt obekväm situation.En situation som innehåller en massa måsten.
Det är vid sådana här tillällen jag försöker övertala mig själv att rädslan egentligen är bara fysisk. Att jag inte är knäpp eller konstig på något vis utan att det är någonting fysiskt inom mig som är fel och inte psykiskt. Att jag egentligen inte är rädd för arbetet eller obekvämligheten utan att min kropp bara producerar för mycket av ett ämne.
Kanske är det ofta så när man är rädd. Hjärnan tänker inte logiskt för fem öre, vilket kanske betyder att det inte var en själv som började tänka de tankar som kommer fram. Att det är hjärnan och kroppen som minns stress sedan förut och börjar pumpa ut de ämnen som den tror att man behöver. Sedan så försöker man övertala sig själv varför man känner som man känner fastän det inte finns så mycket mer förklaring än att ens kropp fungerar på detta sätt.
Tyvärr så hjälper det oftast bara kortsiktigt och eftersom vissa saker kräver lång tid eller många moment så är det svårt att hålla uppe, men jag hoppas att det blir lättare och lättare i framtiden.