Fantastiskthelvete.blogg.se

Det var länge nu sedan jag fick en panikattack.

 

Jag är dock rätt säker på att jag aldrig tidigare varit så här lugn när det hänt mig i alla fall.

 

Vi hade möte igår på arbetet där jag sitter som ordförande när jag känner paniken komma fram i kroppen. Den fysiska känslan som griper tag i bröstet och magen. Spänningen sprider sig ut i armarna och jag rör mig inte.

 

Jag blir inte rädd av känslan utan är mer överraskad över att den kommer utan att jag tänker på någonting extremt. Visst är ddet mycket tankar med allt som händer och de krav jag känner på mig, men ändå så är panikattacken mycket mer fysisk än psykisk.

 

Jag vet inte hur länge den sitter i sig, men det är nog inte mer än trettio sekunder. Känslan i kroppen hoppar sprider sig lite fram och tillbaka i armarna och sedan så försvinner den när jag låter den bara hända.

 

Jag fortsätter mötet som ingenting hade hänt och jag är rätt säker på att ingen märkte något.

 

I efterhand så är jag mer överraskad över hur lätt det kändes att hantera situationen än att den hände. Visst så funderar jag om det betyder någonting att jag fick den överhuvudtaget, men egentligen så hjälper det mig inte att fundera på detta.

 

Jag funderar på om panikattackerna jag fick förut var mycket kraftigare och att det var lättare den här gången, men det är nog närmare sanningen att jag är mycket mer beredd på att skydda mig själv mot dem nu. Att jag har tillräckligt med närvaro i mig själv att ta kontroll över sådana här situationer idag än tidigare i mitt liv.