Fantastiskthelvete.blogg.se

I förrgår så var jag och en vän ute och tittade lite i affärer när jag såg denna.

 

Ett litet grönt enögt monster från filmen Monsters inc.

 

När jag såg honom så ville jag bara ha honom. Det bara kändes som mig på något sätt. 49 kronor är ingen direkt kostnad ändå.

 

När vi var på väg ut så berättade jag hur glad jag kände mig för att jag köpt honom, och då svarade min vän med något som att det är kul att gå ut och handla och hitta saker så här.

 

Men svaret jag gav var att så är det inte för mig. Det var länge sedan jag minns att jag verkligen ville köpa någonting. Visst har jag vaga minnen under åren att jag har viljat köpa saker till mig som jag ville ha eller behövde träna på att köpa, men jag har inget minne av att jag har köpt någonting som jag tidigare skulle ha ansett varit meningslöst.

 

Att jag skulle köpa ett gosedjur till mig själv har nog aldrig hänt och ännu mindre att jag skulle känna mig så glad över en sådan liten sak.

 

En  till sak som så många andra anser vara självklart, men som får mig att känna mig lycklig inombords över att bara ha gjort. En sak som andra aldrig kanske skulle reagera på, men som jag känner så starkt för.

 

Just nu har jag känslan över att jag skulle vilja ha med honom överallt för att bara se på honom får mig att känna en sorgsen lättnad över hur mycket bättre det egentligen är.