Fantastiskthelvete.blogg.se

Idag så vaknade jag ett flertal gånger under natten och jag bestämde mig för att gå upp en kvart innan min telefon ringde för att väcka mig.

 

Jag gick till fåtöljen och satte mig framför datorn så som jag har gjort så många andra dagar. Så som det varit förut så var det igen att jag kunde inte resa på mig och göra det jag borde göra.

 

Jag satt kvar tills det var ingen tid alls för mig att hinna göra någonting av de morgon sysslor jag ville göra.

 

Den sista tanken som slog mig när jag satt där och ville påbörja min dag, men ändå inte kunde var att jag mår nog sämre än vad jag har trott.

 

Det är inte dåligt på det sättet som jag tidigare skulle ha sagt, men det är definitivt inte bra.

 

Initiativförmågan har sjunkit en hel del igen och jag vet inte riktigt vart den har tagit vägen. Jag vet inte heller vad som riktigt har hänt.

 

Det är nästan som reklamen här uppe som jag kom ihåg sedan en lång tid tillbaka. Där tryggheten i soffan är den som lockar. Att inte behöva ansvara för någonting.

 

I slutändan så kom jag i alla fall iväg. Jag tog bussen för att jag inte ville komma för sent och inte hade någon ork att gå. När jag klev av bussen så kom tanken att jag ville hitta på någonting dumt. Jag ville bara göra någonting som inte var jag och sedan blev jag rätt glad.

 

Dagen blev bättre och jag är faktiskt rätt nöjd just nu.

 

Jag har känslan att medicinen hjälper och att uppmärksamma mig själv som jag gjorde i morse är nog bra. 

Jag får se om det blir lättare och lättare i framtiden istället för tvärtom som det varit innan.