Fantastiskthelvete.blogg.se

Som jag skrev igår så har jag haft turen att bli sjuk igen i år. Förra året hade jag elva frånvarodagar och jag hoppades att kunna slå det rekordet i år. Men om jag minns rätt så började sjukdagarna redan i början av året.

 

Samtidigt som semestern också vilket inte är så hemskt roligt.

 

I alla fall så kände jag mig piggare i morse och var fortfarande kvar i Västerås. Under dagen så bestämde jag mig för att komma ut lite för att äta ute. Allting gick bra och vi hade med oss en av deras hundar. Först gick de in och beställde och jag tog hand om hunden utanför och sedan så skulle jag gå in.

 

Det var en hyfsat lång kö och jag kände mig bara en smula utmattad strax innan det var dags att komma fram till kassan. Då kom illamående och jag blev så yr. Jag kände att jag bara ville ut, men ändå så ville jag inte börja om igen. Kön var lång bakom mig och jag har inte direkt ätit ordentligt ett tag innan.(om någon undrar så var det sjukdomen/ätit för lite mat och inte panik attack)

 

En kvinna kom fram och frågade hur det var med mig och kassörskan märkte då också detta.

 

Jag fick en mugg vatten och kassörskan tog snabbt emot min beställning så att jag kunde få sätta mig ner. Fastän kunden framför mig inte var helt klar med sin beställning.

 

När jag satte mig ner så märkte jag hur fruktansvärt svettig jag var. Hur den lilla stunden tagit sådan fruktansvärd energi från mig. Kvinnan kom fram till mig och frågade hur det var och undrade om jag hade diabetes. Hon berättade att jag hade sett likblek ut och var genuint orolig över mig.

 

Under det här korta tillfället när hon kom fram till mig så märkte jag den där destruktiva tanken som jag haft under så många år. Rädslan över att någon skulle tycka synd om mig. Den var bara där mindre än en sekund innan den försvann över att se oron hos henne.

 

I alla fall så fick jag min mat och vi drog ner till parken som var bara i närheten innan vi gick tillbaka. Det här tillfället och sjukdomen hade gjort mig så utmattad att när jag åkte hem idag så ringde jag en vän och bad om skjuts. Det skall krävas mycket för att jag skall ringa någon för att få skjuts och inte gå hem. Det var länge sedan jag var så här utmattad.

 

Men en viktig sak lärde jag mig idag. Jag skämdes inte alls över vad som hände. Förut så hade jag ältat och ältat och mått så dåligt, men idag så gör det ingenting. Det som hände, det hände och det blev som det blev. Jag är faktiskt glad att det hände.