Dumheter
Kanske det bara var en tidsfråga innan jag gjorde något onödigt.
Jag har försökt rationalisera varför jag gjorde som jag gjorde. Men ändå så visste jag hur onödigt det var innan jag gjorde det, men ändå så fortsatte jag. Det verkade inte ens som en bra idé för tillfället.
Det har varit peace and love nu i veckan i Borlänge och i torsdags frågade jag en vän om vi skulle kunna ut och göra någonting för att träffa andra under fredag kväll. Ut för att se vad som händer.
Sagt och gjort så varför inte.
Kvällen började lugnt och när det var dags att dra sig ut så var jag på gott humör. Den gemensamma tanken var att vi skulle leta upp campingen (vilket ingen av oss visste vart den låg) och sedan planka in. Jag hade fått för mig att det skulle vara enkelt och jag hade fått berättat för mig hur mycket personer det varit där under tidigare år.
Vi hamnade in i centrum där vi fick med oss ytterliggare personer och vägen till campingen.
Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara två staket som båda var över två meter höga för att komma in till campingen. Jag hade också förväntat mig att det skulle vara bra mycket mer folk än vad det var. Där vi skulle ta oss in så såg det nästan helt tomt ut och jag antog att vi skulle bli tagna direkt.
I alla andra fall så hade jag aldrig ens försökt tanken på att göra någonting sådant. Jag hade inte ens varit i närheten av att tro att jag skulle göra någonting så här oansvarigt.
Att risken mot den belöning som skulle kunna fås var ens värd att försöka. Alkoholen och sällskapet fick mig nog att våga göra detta (tror sällskapet gjorde bra mycket större inverkan än alkoholen). När jag tittade in så trodde jag aldrig att jag ens skulle kunna komma över stängslet (även om jag nu är smidigare än ett kylskåp så är det inte mycket).
Även om jag hade vissa problem (hamnade i brännässlor och skadade shortsen en smula på staketet) så kom vi in utan att bli upptäckta. Vi satt en stund och pratade med några personer innan jag och min vän blev trötta och bestämde oss för att ta oss ut.
Det var då vi blev upptäckta...
För att göra en rätt komplicerad historia kort så lyckades min vän komma undan i alla fall. Jag vet att minst två till som var med åkte fast inklusive jag. Jag vet att en annan lyckades komma undan av de som var med oss in.
Vakterna pratade lite med mig och jag var helt ärlig och sade som det var. Att försöka bråka eller att fly undan kändes meningslöst eftersom de var tio till tolv av dem och jag är inte särskilt bra på att springa. De kollade mitt id-kort och påpekade lite grann att jag nog var lite för gammal för sånt här. Det slutade med att de följde med mig till utgången och jag fick lämna stället.
När kvällen var över så måste jag säga att fastän det inte var någonting speciellt och att det var helt onödigt så känner jag mig nöjd. Jag gjorde någonting dumt och jag var inte alls så stressad som jag borde ha varit. När jag åkte fast så var jag beredd att ta ansvar över det jag hade gjort och även om det skulle bli vad jag mest trodde var böter gömde jag mig inte bakom lögner eller ursäkter.
Jag hade plankat och jag hade hoppats kunna komma undan med det. Vakterna gjorde sitt jobb och världen fortsätter som vanligt. Det enda jag hade hoppats varit annorlunda är väl att inte ha hamnat i brännässlorna.