Strid mot flyktkänsla
Idag så var det den lugnaste dagen på månader. Jag hade oron att jag aldrig skulle kunna slappna av på detta sätt igen. Satt framför datorn och gjorde ingenting produktivt alls, förutom städade en smula. Annars så har jag varit väldigt slö under hela dagen.
Jag tänkte lite på hur det kommer att bli nu. Om jag kommer att tappa de saker jag har börjat med.
Men det slutade med skit samma, det blir som det blir och jag fortsätter vidare och hoppas på det bästa. Sedan gick jag till boxningen.
En sak som var extra kul, var i slutet när läraren frågade om vad vi hade tränat på. Svaren blev det vanliga som snabbhet, kondition och så vidare. Men själv så har jag tränat på andra saker också.
Jag har aldrig varit så utmattad på boxningen tidigare som jag var idag. Mina armar kändes som smör efter ungefär en timme av träningen och jag var tvungen att sätta mig ett tag. Jag kände flyktkänslan som var inom mig, men den var svagare än någonsin. Jag ville i viss mån gå iväg och tänke på hur lätt det varit för mig att bara försvinna iväg. För några år sedan hade jag gått därifrån utan att tveka.
Samtidigt var tanken på att sitta vid sidan inte så skrämmande. Jag bara kände att jag behövde det och jag kände mig faktiskt fortfarande riktigt nöjd.
Jag gick upp efter en stunds vila och fortsatte. Kämpade fastän jag var tvungen att vila armarna med jämna mellanrum. Jag kämpade för att stanna kvar och att vila utan att må sämre är en träning i sig.
Jag är nöjd över att kunna kämpa vidare på träningen, men för en gångs skull är jag nöjd över att kunna vila utan att stressa upp mig.
Liten sido historia. När jag var tonåring så kommer jag ihåg att jag berättade för mina kompisar att jag var naturligt skakig. Höll jag min hand i luften så skakade den alltid. Jag trodde att det var ett naturlig tillstånd för mig. Men när jag började må bättre så försvann skakningarna. Handen var stadig och jag trodde det knappast var sant. När jag slutade med medicinen så blev jag lite mer skakig i handen, men nu är jag stadig igen.
Att vara stressad har alltid varit ett naturligt tillstånd för mig, men nu när jag är lugn så märks stressen och oron så mycket mer. När jag skriver om min oro och stress är faktiskt någonting positivt. Det betyder att jag fått så mycket lugn i mitt liv att jag förstår skillnaden.