Fantastiskthelvete.blogg.se

När man har alldeles för mycket tid på sig och är en smula hypokondrisk så sitter man och tittar på olika diagnoser för att se om de passar in på en.

 

Jag läste lite om någon som skrev om posttraumatisk stressyndrom. Inte direkt för att jag trodde jag skulle passa in där av det lilla jag visste. Det var dock när jag förut berättade om det som hände mig var att en annan person sade att det kunde likna psykisk tortyr. Jag skulle ytterst gärna säga att så var det inte, men jag tror att det kan stämma. Jag bara vet att det var inte rätt mot mig.

 

Efter att ha läst igenom det som stod på sidan ovan så verkar det inte alls att jag passar där, men den lilla texten där det står komplex traumatisering verkade vara passande.

 

(skillnaden är i grunden istället för ett traumatisk händelse så har det varit mycket under lång tid, men inte lika kraftigt)

 

Jag bestämde mig för att titta närmare på texten emotionella övergrepp och se om jag passade in där. Det känns så starkt att säga dessa ord, men jag fortsatte att leta vidare om detta. Jag hittade en bra sida som berättade om detta.

 

Fysiskt och känslomässigt - otillgänglig förälder

Där hamnar min far. Det kändes som om det aldrig spelade någon roll vad jag gjorde. Jag kunde aldrig ändå räcka till. När jag var cirka 13 år så bestämde jag mig att om han inte skulle bry sig om mig så skulle jag inte bry mig om honom.

 

Tillåts inte vara ledsen

Min far blev alltid arg på mig när jag blev ledsen. Eftersom jag inte kan få tårar så vägrade han tro att jag verkligen var ledsen och det blev ännu mera skäll.

 

Ombytta roller

Fick ta på mig ansvaret över att se till att det inte blev bråk. Att vara den som försökte ta hand om min yngre syster.

 

Inkonsekvent disciplin

Som exempel när min syster gjorde någonting när vi var yngre som jag först hade gjort så fick jag alltid skulden av min far att jag borde veta bättre. Att även om hon gjorde samma sak så var det mitt fel.

 

Sedan får jag inte glömma bort det grundläggande hoten om att vår mor skulle lämna oss eller ta självmord.

 

De övriga sakerna på listan finns det några som i viss mån kan vara med, men är där i mindre format.

 

Så efter detta så stämmer det utan tvekan att jag fick emotionella övergrepp om och om igen under hela min uppväxt. Det skall väl påpekas utan att skydda någon att det här är väl också väldigt personligt. Alla mina syskon och jag påverkades inte alls på samma sätt. Jag tror att min mor påverkade alla väldigt mycket, men jag kände mig utvald av min far.

 

Det fanns tre faser för behandlingen för komplex traumatisering.

Steg 1 är stabilisering, vilket har skett för mig under flera år bakåt. Jag har väl varit stabilt dåligt ända sedan jag sökte hjälp för första gången.

 

Steg 2 är ihågkomst och sorg över det som är förlorat. Vilket jag har gjort mycket under senaste året och skrev om det tidigare idag. Sorgen är mer smärtsam nu efter jag skrev, men jag ångrar det absolut inte.

 

Steg 3 integration, skapa och/eller återerövra en plats i samhället. Vilket jag känner att jag verkligen håller på med och till största delen har gjort.

 

Vad jag kan göra med detta så vet jag inte. Jag vet inte ens om jag skulle passa in på detta, men det känns skönt att hitta orden och se att det verkligen anses vara fel det som har hänt. Men det jag fick mest ut av detta är att även om det skulle passa så är jag på rätt väg här också. I alla fall texten om sorgen.