Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Smärta

Smärta

Igår morse när jag vaknade så ville jag inte alls iväg till arbetet. (Det är inte första gången jag skriver detta och det kommer inte vara den sista.) Den här gången så var jag mentalt utmattad över det som jag skrivit om i lördags. Texten om min död.
 
Jag kände en oro över att träffa andra och känna de känslor som fortfarande fanns kvar så starkt inom mig.
 
Men så klart gick jag iväg. Delvis så hade jag också lovat att höra av mig till doktorn om hostmedicin av en starkare sort. Men den största delen var dock att jag bestämde mig för att idag så skulle jag känna smärtan och förlusten över mig själv. Det skulle inte hindra mig att träffa andra utan det skulle vara en träning till att våga vara sårbar även med andra i närheten.
 
Jag tvingade mig själv aktivt att tänka på det som hade hänt. Det som fanns hos mig. Om jag kunde få tårar så hade nog kommit i många omgångar, men gråten var nära minst ett tjugotal gånger. Aldrig riktigt så att det släpptes helt loss, men tillräckligt för att smärtan kunde vara så tydlig. Jag kunde i tanken se ett sjuårigt barn vara blodigt på marken och det barnet var jag.
 
Under all denna förtvivlan fanns hoppet om att det här måste hjälpa mig. Jag måste möta mig själv. Jag vill inte fly från mörkret utan omfamna det. Att bli en del av den så jag kan fortsätta vidare.
 
Jag orkade inte med detta hela dagen utan glädjen kom tillbaka igen. Men jag gick tillbaka några gånger och försökte prata om det.
 
Jag är säker på att det jag gör är rätt. Även om det är fruktansvärt jobbigt så tror jag att det hjälper. Att det får mig att bli lite lättare i själen. Att det är ett stort steg i rätt riktning för att göra mig hel. Har i viss mån fortsatt idag och kommer nog att hålla det här kvar i tanken ett tag innan jag gör alltför mycket annat.
 
(Var också till doktorn och fick cocillana, vilket innehåller morfin. Hjälper en del mot hostan.)