Länkvän.se - Sökoptimering med marknadsföring på Facebook & Twitter Länkbyten Fantastiskthelvete.blogg.se - Värsta känslan

Värsta känslan

 
Igår så hade jag en av de värsta morgnarna jag har haft på väldigt, väldigt länge.
 
Jag hade en dröm där ingenting jag gjorde fungerade och att allt jag försökte bara ledde till att allting jag försökte göra ledde till en frustration som gjorde att jag kände att jag bara ville gråta. Det kändes som om att det jag försökte göra var den enda sak som skulle få mitt liv att komma i rätt riktning och oavsett vad som hände så var det dömt att misslyckas. Att jag var dömd att misslyckas.
 
När jag vaknade så var jag inte säker på om allt skulle bli ok igen. Känslan fanns kvar där så starkt och tårarna fanns där fastän det inte ens var logiskt eller en sak som jag ens skulle bry mig om i vanliga fall. Jag hade tanken att jag mår ju så fantastiskt bra. Det här borde inte påverka mig, men påverka mig gjorde det. Inte för att det var en dröm utan för att jag faktiskt har haft känslan förut.
 
Drömmen, var bara en dröm, men känslan var ett minne som jag inte har kännt på länge. En känsla som jag inte vill känna igen. En känsla som jag verkligen hatar (tycker inte om det ordet, men i det här fallet passar det mer än någonsin).
 
Jag har varit frustrerad många gånger, så många gånger. Det är länge sedan jag var frustrerad nu, men oftast så var det tillfällen där jag kände mig låst och rädd över att inte kunna påverka saker jag ville kunna påverka. Jag blev så lättiriterad och kunde ibland bli lite elak utan att jag själv märkte det. Det var flyktkänslan som fick mig att slå utåt för att bara bli av med situationen jag var fast i.
 
Men...
 
Det här var annorlunda. Den här känslan har jag bara varit med om många gånger innan jag sökte hjälp och var ung, men det finns ett tillfälle som jag minns särskilt bra som passar med den här känslan. Första gången var när jag gick i högstadiet och jag skulle vid skolavslutningen ut med mina skolkamrater. För första gången så kändes det som om de verkligen ville ha med mig ut och jag var så glad. Så onormalt glad för att vara mig.
 
Jag ville bara hem, byta kläder, duscha och ut igen innan det var försent. Ut innan världen rasade ner igen och det var förstört igen för mig. Ut igen innan det var för sent.
 
Min äldre bror som var hemma då och såg till hemmet kom med den helt normala begränsningen att jag var tvungen att äta först. Någonting som jag hade kunnat acceptera om jag hade haft en någorlunda normalt tankesätt vid den tidpunkten.
 
Det gick inte. Jag blev helt förstörd över att bli tvungen att stanna hemma ett tag till. Jag klarade inte av väntan efter det som jag så länge hade hoppats på. Att kunna bli accepterad av min omgivning.
 
Det kändes som om min sista chans för ett normalt liv försvann vid den tidpunkten. Att det lilla hopp jag hade äntligen fått var borta. Jag visste att om jag inte kom iväg omedelbart så skulle jag inte klara av att komma iväg alls.
 
Det tog lång tid efteråt innan jag började glömma bort den dagen, men jag tror aldrig att jag lämnade den bakom mig. Det ögonblicket jag trodde att jag förlorade allt genom att jag inte kom iväg.
 
Jag var bara arg på min bror den dagen, men annars var jag frustrerad över omständigheterna. Frustrerad över att jag inte kom iväg i alla fall. Jag brukade tänka på om att det kanske skulle ha varit annorlunda om jag hade kommit iväg den dagen.
 
Idag så vet jag att det hade inte spelat någon roll. Det som antagligen hade hänt var att jag kommit dit tidigt och sedan tagit mig hem innan någonting hade börjat. Jag hade flytt innan någonting hade hänt. Om jag mot förmodan hade lyckats vara kvar och haft en fantastiskt bra kväll så hade det inte räckt.
 
Det är inte enskilda tillfällen som gjort att allt blev som det blev för min del. Det är all den tyngden som fanns med mig varje dag och natt som gjorde allt mot mig. Det är vardagen som jag aldrig kunde fly från. Det var mina inre demoner som alltid fanns med mig.
 
Jag lyckades gå till jobbet igår, vilket jag absolut inte hade gjort för några år sedan om det här hade hänt. Jag lyckades få bort känslan efter ungefär halva dagen och lyckan var tillbaka igen. Kanske det här är en bra början att helt lämna sådana här dagar bakom mig. Det känns så i alla fall.
frustration - frustrerad - missade - rädd - rädsla - tillfällen